Hon kom som ett yrvder en septemberkväll med en ruska löparfetblad under armen. Äntligen fick hemmarestaurangen besök av Karin Saler, en av initiativtagarna till kollektiv-stadsodlingen Odla ihop i Tanto. Knappt hinner vi sätta oss vid bordet innan jag slänger mig över Karin som en sensationshungrig sommarvikarie på Expressen "Ta det från början Karin!". Okej då, du får väl äta lite först, jag håller hov en stund så länge. Men sen kommer hela berättelsen.

Karin gick en kurs i permakultur för fyra år sen. Oerhört kortfattat handlar det om att följa och efterlikna naturen när man skapar system för odling och organisering, för att se till att jorden och människorna mår bra och resurserna fördelas rättvist både nu och i framtiden. Under kursen fick alla en uppgift att skissa upp en utopiodling, Karin tittade ut genom fönstret mot Tanto där hon bor, varför är det alltid en plätt på gräsmattan som är tom? Karin gjorde ett förslag med Jenny Salmson och det presenterades till slut för Södermalms stadsdelsnämnd som sa, visst kör! Ursäkta va? Fick vi just 5000 kvadratmeter, en liten bod och 10'000 kronor att bygga en permaodling för? Karin avslutade aldrig kursen, hon och några till startade en förening istället.

Det var i januari för tre år sedan. Först på agendan för föreningen var att skriva stadgar, ett mödosamt och tidskrävande arbete om man är mer lagt åt att gräva i jorden. När det äntligen var klart bestämde sig Karin och de andra att stadgarna skulle vara en del av det som de vill dela med sig av, så att andra föreningar som vill starta liknande intitiativ kan ta del av dem och komma över den tröskeln lättare. Genialt.

Odlingen är öppen och fri för alla att jobba med och skörda av. På onsdagar och söndagar träffas veteraner och nyfikna och jobbar, driver det lilla caféet och samlar fröer till fröbanken. Det senaste förvärvet, en rocketstove som ska göra småpinnar till kokade vatten och kaffe till cafét och som även genererar energi att ladda mobiler och annat smått på. Också genialt. Planerna och drömmarna framåt är det inte brist på. Karin berättar hur medgörliga stadsdelsförvaltningen har varit, särskilt efter ett besök på odlingen när så många nya intresserade råka dyka upp samtidigt att det kändes uppgjort. Får vi ha café? Absolut. Får vi ha höns? Visst, sök tillstånd. Och för alla Bokashi-frälsta där ute som behöver jord att gräva ner sina matreser i, Karin ska öppna mottagning, här behövs alltid ny jord! Och är du inte Bokashi-fräst än, bli det. Och tycker du det att det här med att förändra globalt genom att odla lokalt låter som en bra grej, lär dig. 

Ps, att driva en självförsörjande växtbaserad matproduktion för en familj på fyra personer kräver bara 4000 kvadratmeter odling.

Put that in your sustainable pipe and smoke it.