Jag bloggar mycket idag, detta är det tredje inlägget för dagen och det är något slags personligt rekord. Anledningen är att det kan hända att ett blogguppehåll kan bli verklighet de närmaste veckorna. På lördag beger jag mig till Kungliga huvudstaden för att på måndag morgon flyga till Östersund.

I Östersund hjälper jag smörgåskedjan Goûter men jag har också fått det intressanta uppdraget att hjälpa snart öppnade SOLO Bar, Kitchen & Friends med att laga god mat med kärlek, omsorg, eftertanke och glädje.

Jag är jätteglad att Johannes och Shvan som köpt krogen vill ta avstånd, inte rygg på stans övriga krogar och erbjuda mat lagad med ekonomi som en, inte enda drivkraft. Jag är väldigt smickrad att de anser mig lämpad för det uppdraget.

Östersund är Östersund och matlagningen kommer vara enkel och rustik, men den kommer vara på riktigt och vi kommer försöka ha våra producenter så nära som den tajta köksekonomin tillåter. Vi kommer köpa underbara ostar från Oviken som bland annat levererar till Noma, vi kommer koka ragú på oxsvans, mala fantastisk högrev till hamgurgare, koka såser på riktigt men framförallt kommer vi smaka på maten, reflektera över våra val av råvaror och bry oss om vad vi serverar.

Det är lätt att missledas till uppfattningen att det är svårt att servera god mat på restaurang när man äter ute i det här landet. Men så är det inte. Det är pinsamt enkelt. Med grundläggande tekniska kunskaper från någon form av kockutbildning (som jag paradoxalt nog saknar) är det en smal sak att servera god mat. Då handlar det just om det, att reflektera över sitt val av råvara, att smaka på maten man lagar och att stå för det man serverar. Krydda med nyfikenhet och du går från en trevlig middag till en stor upplevelse. Det är tyvärr inte standardförfarandet på en restaurang.

När menyer fungerar, kockar är på plats och insatta i vår filosofi, slappa leverantörer ligger på mattan, då kommer jag lämna. Jag är konstant rastlös. Jag funderar på att bege mig att åka tåg ner till Slovenien. Innan dess ska en andra undergroundmiddag äga rum i Jakobsberg starkt präglad av fantastisk input från mina kära vänner och medtafflare Peter och Margit. Den återkommer jag om.

Jag älskar kommentarer, på riktigt. I ett desperat försök att hetsa lusten i er att kommentera så utlovar jag en middag till personen som skriver den förhoppningsvis snart skrivna tusende kommentaren på den här bloggen! Observera att detta inte är menat som ett hot och att middagen är en frivillig belöning, inte ett straff.