Taffel

Och det blev kväll och det blev middag, den var den första hemmarestaurangen för decenniet. Sjunde året i rad, med min relationsratio är ingen mer förvånad än jag. 

Vi pratade om grannar, Rebellkirurgen, biståndsresor till Ukraina, att inte prata om vad en jobbar med, råvaror vs pre-fab och såklart om hemmakrogen Hemma hos Bohlins som fanns representerade runt bordet. 

Och det blir fredagskväll igen
En vanlig radhustacokväll
Nån blir glad av sånt och nån blir knäckt

Så sjunger Winnerbäck i visan. Jag utgår ifrån att han refererar till det vi i folkrepubliken Södermalm kallar för svenne-tacos. Alltså inte sous-vide’ad griseknoe med picklat surdegspulver utan glutamat-stinn kryddpåse med extra gräddfil som vi söder om Roslagstull måste skämta om för att kunna äta. Bjuder vi på högprocessade vetetortillias som aldrig varit i närheten av Centralamerika lägger vi upp anrättningen på instagram med det mest ironiska filter som appen kan uppbringa, ikväll blir det svenne-tacos, vilken grej va, vilket meta-skämt, alltså vi skojar!! Eller?

I den rika del av världen som jag lever i kan man inte bara äta utan också använda mat som det vore modekläder, bling-bling, ja en slags matchande accessoarer. Dieter glänser och gnistrar som ädelstenar i ett Nobelfestdiadem och recenseras lika självklart. Ömsom utsökt, ömsom opassande och slösaktigt. Men när mat blir identitet är den inte förhandlingsbar. Fakta får inte ifrågasätta identiteter eller identi-dieter. Så hur ska jag äta när samtidens medmänniskor avkräver mig ett ät-ansvar för miljökonsekvenser och natursammanbrott. Här kommer några faktorer att förhålla sig till.

* Äta ekologiskt vs. konventionellt odlat?

Med endast några få veckor kvar av 2010-talet så är det hög tid att sammanfatta detta gastronomiska decennium. Vad hände? Mest minnesvärt? Vad tar vi adjö av? Och vad tar vi med oss in i 2020-talet?