Jag kokade rödbetor igår och serverade dem med smörsvängd blast. De kraftiga rödbetsbladen har en mild och fin spenatsmak och är alldeles för goda för att slängas till maskarna i komposten. 

Så här gjorde jag
Skär av bladen, borsta rödbetorna och koka dem i lättsaltat vatten tills de är mjuka.
Under tiden: skölj bladen, lägg dem i kokande saltat vatten och låt koka någon minut. Häll bort kokvattnet (använd ett durkslag) och lägg bladen i en skål med iskallt vatten, det gör att kokningen genast avbryts och det är bra för att bevara bladens färg och konsistens. Samla ihop bladen och krama ur dem, skär den urkramade klumpen i breda strimlor.

För ett par år sedan sedan slogs två av mina åsikter fast en gång för alla: etymologer är partypajare och att för mycket kunskap kan göra livet tristare. Skälvande av iver satt jag och slog efter ordet libbstickas ursprung i förhoppning om rön så liderliga att det inte ens passar sig att antyda något på en anständig familjesajt som den här. På tyska heter den Liebstöckel och på engelska lovage, behöver jag säga mer? Naturligtvis måste det vidunder till spretig buske som grasserar i så många trädgårdar vara ett kraftigt afrodisiakum.

För några år sedan, när vi var nyblivna tvillingföräldrar och en handfull mycket små steg från total tröttkollaps, prenumererade vi på grönsakslådor. Oftast anlände grönsakerna som en enda stor överraskning, eftersom vi varken hann kolla innehållet i förväg eller hade särskilt god koll på vilken veckodag vi egentligen råkade befinna oss i. Man kan lugnt kalla detta regelbundna tillskott av arbetskrävande råvaror för total hybris, eftersom våra måltider i allmänhet behövde förberedas, ätas och röjas undan på mindre än en kvart. Halvkomplicerade råvaror, som aubergine, kom oftast att ligga och självdö i grönsakslådan. Men ni vet, det går fler tåg, och auberginer finns på ICA.