Jag ska blogga mer om Sardinien, men jag är inne i en rätt oinspirerad period (läs: Novemberdepression där jag lever på vita kolhydrater och kommisarie Brunettis äventyr) och dessutom smälter jag fortfarande minnen från denna underbara och lätt kaotiska resa. Men under tiden kan jag inte undanhålla er det här lite pilliga men ändå enkla recept. Så gott att vi lyckades sätta i oss hela formen på två personer på ren vilje. Det är något alldeles visst med kombinationen vita kolhydrater, rökt grisfett, söt trattkantarell och så mycket svampumami att det nästan är oförskämt.