En del svampar tycks verka synkroniserat. Ta honungsskivling till exempel. Den har en märklig tendens att - i alla fall att döma av frågor som dyker upp i olika svampsammanhang - poppa upp samtidigt över hela landet. Den mest utbredda organismen man träffat på var också en honungsskivling, vars mycel bredde ut sig kilometervis under marken. Ett nationellt mycelnätverk? Tänk, svampar över hela landet som lindar sina myceländar in i grannens i en naturvidrig handskakning, en mykologisk synaps. En enda stor aggregatsvamp tar form, en gigantisk varelse som självorganiserar sig under våra fötter tills den en dag når medvetande och bestämmer sig för att ta över allt, spränger upp sina vidriga fruktkroppar där det känns mest, förstör vår infrastruktur, dödar våra träd, svälter ut oss tills allt ligger öde och utdött. Det är en dystopi värdig en Ajvide-Lindqvist-roman, och förstås ett rent påhitt.
Blomkålssvampen är en annan svamp som tycks dyka upp överallt samtidigt på ett lite märkligt sätt. Rätt vad det är ligger där trassliga härvor av klibbkokt bandspaghetti vid rötterna på gamla tallar - själv tänker jag på en blekt afrofrisyr som någon förlagt ute i skogen. Alltid vid en tall, för blomkålssvampen lever som en saprofyt (nedbrytare) eller parasit på tall. Svampens fina smak av pinjenötter kommer också säkert från de terpener den suger åt sig från sin mer eller mindre villiga värd. Även mitt ute i mossan går det att hitta blomkålssvampar, men då löper en tallrot förbi i smyg, eller så vilar där resterna av en gammal tallstubbe. Blomkålssvampen behöver sin tall.
Det är kanske en av de mest aromatiska svamparna och går nästan löjligt bra ihop med rökt fläsk, rosmarin, timjan, grädde, kål, spenat och nässlor, kanske inte allt på samma gång. En carbonara på blomkålssvamp är en pastarätt i sin fulländning. Jag brukar bryna blomkålssvampen försiktigt först och sedan låta den puttra ur sig sin magi i grädde eller en såsig buljong rätt länge på låg temperatur. Den lite broskiga konsistensen står sig genom en sådan behandling, och svampen vinner ordentligt i smak. Att fräsa den och lägga på smörgås är lite bortkastat. Kanske på varm smörgås då, under ett arombevarande osttäcke.
Jag brukar hitta en fem, sex fina blomkålssvampar om året skulle jag tro. Det är en slags pervers njutning att plocka dem. Jag brukar gunga den sviktande krusbollen fram och tillbaka med händerna och känna hur den brister bit för bit nere vid roten tills den lossnar och rullar av. Sedan brukar jag skära åt mig en bit av den där roten också, den är så vackert tryffelveckad i snitt och innehåller minst lika mycket smak som det krusiga.
Det gnälls ibland över att blomkålssvampen är svår att rensa. Onekligen får det plats barr och ett och annat kryp däri, men det är inte mycket att orda om tycker jag. Ett och annat barr i maten är inte så farligt, och vad gäller de djur jag inte lyckas upptäcka tar jag till min mormors visdomsord: -Får de släppa till livet får du släppa till med graven. Fast det gällde förstås hallonmask. Blomkålssvampen plockar jag isär i mindre bitar, sköljer dem i vatten, tar bort en och annan snigel och sedan är jag nöjd. Jag har aldrig lidit av dåligt rensad blomkålssvamp, åtminstone.
Passa på bara. Kylan går inte snällt fram med blomkålssvamp. Den blir brun och slibbig och släpper nere vid roten så att den ligger löst, så löst att en höststorm borde kunna få den att rulla iväg. Det finns nog en och annan kvar där ute, ta dem medan de är OK.
Nästa inlägg handlar nog om den mest aromatiska svampen av alla. Det är underligt att jag aldrig skrivit om den tidigare. Att jag lyckats avhålla mig från det. Någon som vill gissa?
Kommentarer
Tackar, men dina smaktips verkar bra. Fast kanske tycker jag att dess största förtjänst är det häftiga utseendet, så jag skulle nog inte gömma den under en ostskiva. Den har något kålartat över sig i smaken också, så namnet känns dubbelrätt.
Min mamma gjorde en blomkålsgratäng med blomkålssvamp och skinka som jag fortfarande minns, så det stämmer helt klart.
Hoppas du hittar en blomkålssvamp du också, det tipsades om tallarna vid revingehed och det kan nog funka!
För 40 spänn hektot skulle jag aldrig köpa, men jag har ju lyxen att kunna plocka själv så jag skulle inte köpa överhuvudtaget. Kul i alla fall att utbudet verkar finnas.
Jag har ju själv aldrig friterat blomkålssvamp så tack för att du testade! Frasig men seg...hmm...bara att vänta ett knappt år då innan jag kan testa själv...
Tror du på smakkamraterna i texten, skulle du vilja lägga till något? Du är mer smaksäker än jag.
Ok, lovade att rapportera. Jag har aldrig sett en blomkålssvamp i skogen. Men när jag skulle handla grönsaker inför en matplåtning så hade min grönsakshandlare fått in massor med olika skogssvammpar. Rolig utveckling det där, med tanke på hur vi har knorrat under åren här på Taffel om det märkliga i att en så svamprik nation som vår inte kan sälja skogssvamp annat än kantareller och trattisar i butiken. Men nu kommer de på bred front! Köpte favoriten taggsvamp som jag inte ätit på många år. Och så hade de blomkålssvamp. För 40 kr/hg!! Den tänkte jag då rakt inte köpa, och troligen ingen annan heller, för den hade börjat torka och jag fick den gratis.
Eftersom jag ändå hade fritösen igång dagen därpå gjorde jag som du sa, Peter, och slängde ner den i oljan. Resultatet blev en läckert frasig men ändå lite seg "tvättsvamp". Fint garnityr till en soppa eller ett smörrebröd, skulle jag vilja säga. Tack för tips!
Svampsäsongen är ju fördröjd på många ställen pga torka, det gör att när det nu kommer svamp så är det så svalt att det inte finns så mycket svampmyggor. Annars kan en blomkålssvamp så är full av larver vara svår att skära ren! Det borde förövrigt vara möjligt att finna blodriskor som inte är larvangripna nu.
Nu ska jag bara komma på vad jag ska ha all svamp till som jag torkat, fryst in, saltat och konserverat...suck...
I mina skogar har det varit ett kanonår, svampen levde på ett par rejäla blötor som kom under sommaren. Nu är det bara torrt, knastrigt och kylslaget. Kanske kan det komma lite trattkantareller i mosskanterna framöver, men de få musseroner jag hittar är läderaktiga och sega. Svampsäsongen här är nog, på det hela taget, över.
Sidor