Vårprimörernas föråkare
Snön föll och vi med den. Nu smälter den bort och visar vad den legat och ruvat på hela vintern. Slutfasen i snösmältningen går så fort och jag får samma intryck varje vår: jorden ligger klädd i sitt fulaste nattlinne och har ännu inte hunnit skyla sig, som någon som i sömnen sparkat av sig täcket.
De första, luddiga och klorofyllstinna nässlorna är väl den primör som drar igång den kulinariska våren på riktigt. I nässlornas spår följer murklor, ramslök och så drar snart sommaren igång och utan att man riktigt vet hur det gick till står man där med den första kantarellen i handen och har redan ledsnat på färskpotatis. Vi är inte där än som tur är, och i väntan på nässlorna får vi roa oss med vinterkrasse istället.
[[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"8362","attributes":{"class":"media-image alignright size-medium wp-image-632","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"285","height":"208","alt":"DSC00737[1]"}}]]Aldrig hört talas om vinterkrasse? Inte så konstigt, det är ett gammalt namn på en vintergrön kålsläkting vi bättre känner under det skönt klingande namnet sommargyllen. Minns man var den växte under sommaren kan man gräva i snön och hitta gröna bladrosetter som kan plockas och ätas. Namnet vinterkrasse är inte så illa valt, tar man bort den överdrivet beska bladnerven får man kvar ett krassepepprigt smakande bladgrönt med beska som inte går över gränsen till det oangenäma men som fördel används som krydda snarare än bulkråvara. Den skarpa smaken kommer ifrån senapsoljeglykosider som bryts ner enzymatiskt i bladen och bildar senapsoljor.
[[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"8363","attributes":{"class":"media-image alignright size-medium wp-image-631","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"261","height":"197","alt":"IMG_2737"}}]]Bladen är C-vitaminrika och man har tidigare odlat sommargyllen just för att motverka skörbjugg (som antiskorbutiskt medel, ett så underbart ord att jag inte kunde motstå att nämna det). Då planteras växten på hösten så att den precis hinner utveckla sin bladrosett innan snön kommer och man kan skörda späda gröna blad vintern igenom.
Henrik Norström, den ogräsvurmande Lux-generalen, har god hand med sommargyllen vilket inte minst detta recept bevisar. Bladen i all ära, de outslagna blomklasarna smakar lätt ångade förvillande likt späd broccoli och är nog det mest användbara på plantan.
Nästa inlägg kan mycket väl handla om sommargyllens släkting lomme, om nu inte Gitto hinner före.
Kommentarer
Hurra! Inte för att jag ens hört talas om varken sommargyllen eller vinterkrasse, men allt som kan plockas och ätas så här års är underbart!
"Bladens smak är skarp, men temligen obehaglig. De kunna dock i brist på bättre, såsom goda mot skörbjugg, nyttjas till sallat, särdeles under vintern, emedan växten, om den sås på hösten, bibehåller bladen gröna till och med under snön. Om sommaren äro de för grofva."
Ska den förvällas, tycker du? Just krassesmak är jag förtjust i, den borde kanske funka i en potage?
Den kan säkert förvällas om man vill få ner beskan. På sensommaren brukar bladen förvällas eller ångas för att slaka dem lite. Som krydda i en potage borde den passa gott, bra tanke där.
Hej! Kan du tänka dig att ta med mig ut på en skogspromenad, det är en stor brist hos mig att hitta saker i skogen, vill gärna lära mig vart man börjar leta osv..
Thomas, jag rekommenderar starkt vandringarna som anordnas bla. i Vidingsjö, Valla och Tinnerö. Det är riktigt duktiga guider som brukar kunna peka ut det mesta, bland annat gamla kulturväxter. Jag brukar själv gå med i dem. Kolla hemsidan för Linköpings kommun, där kan du hitta en del.
Ok, tack det ska jag ta och kolla upp. Gillar inte att gå i skogen utan att ens ha en aning om vart jag ska börja..för alla träden :-)
Jag kan inte riktigt hålla mig utan måste berätta att jag snott titeln från mig själv. För länge sen fick jag in ett kåseri på Correns familjesida med en deppig betraktelse av tidiga maskrosor som jag kallade "Sommarens föråkare".
Så är det, en del blir emos och svartrockare, andra skriver om maskrosor.
Sidor