Snart i en radio nära dig
I förmiddags gick jag runt med en reporter från SR Östergötland i Vallaskogen och letade ogräs. Hur hamnade vi där?
Svaret är att Google gillar Taffel. En av SR:s producenter hittade ett skumt ogräs i sin trädgård, googlade och vips befann hon sig på Taffel. Ett par telefonsamtal senare och där gick jag alltså i skogen som för dagen klätt sig i en skrud av rikaste grönska och idyll, och försökte få ordning på min radioröst.
Det är inte så lätt. En radioröst är myndig och förtroendeingivande, välmodulerad, rent av sjungande. Den typen av artikulerande strupsång har jag aldrig varit bra på, jag nöjde mig till slut med att försöka prata någorlunda tydligt, vilket inte är lätt med mitt djupt rotade om än polerade örebromål.
Vi hade väldigt kul i alla fall. Det blir som det blir med rösten, vi hade turen att springa på ett antal radiomässiga örter, och tänka sig att jag råkade hitta ett gäng vårmusseroner också (det verkade spontant, men jag hade givetvis rekat först).
Jag lägger ut länkar här efter hand som inslagen dyker upp. Nu får ni ursäkta mig, jag har en ruska jordreva att rensa innan jag får sova.
[[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"8389","attributes":{"class":"media-image aligncenter size-large wp-image-703","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"484","height":"433","alt":"IMG_2783"}}]]
Kommentarer
Åh, vad kul! Jag ska lyssna, du kommer att bli en stjärna.
"På tur med Peter". Heja heja!
Tänkte bara tillägga att när jag var typ 20 och gjorde en del med radio/speakerjobb, brukade jag ibland dra några hårda bloss på en cigarill för att "sänka rösten". Hälsovådligt men effektivt, du kanske kan ersätta tobaken med någon piffig ört?
Jag föreställde mig att jag var Leif "Smoke rings" Andersson, och att jag lutade mig fram mot mikrofonen i ett moln av cigarrök och whiskyångor för att leverera mina plattityder. Det rimmade dåligt med idyllen runt omkring dock. Till exempel sjöng näktergalen.
Polerat örebromål? Det brukar vara ö:na och u:na som avslöjar en örebroare. Jag själv, en örebroare i exil på västkusten kan ibland bli tårögd av de vinande iiiiii:na ute på Orust och Tjörn - då tänker jag Vinön. Efter 21 år på västkusten blir jag fortfarande full i skratt när jag tänker på högtalarreklamen (heter det så) inne på Lucullus när det låg på Stortorget: "Lågpriiis på Löcöllös. Ärter och moröttör, två å nittåtta börken" Som sagt, ö:na och u:na och de tjocka L:en. Men gnälligt? Neeeejdaaa, då är västmanland mycket värre :-)
Torsten Ehrenmark talade om de korta ö som blev u, som i bucker, och hust. De går inte att få bort. Dessutom bodde jag mestadels i brickebacken, så det är förortsörebromål!
Åh, Torsten Ehrenmark! Vilka underbara matskildringar det finns i hans kåseri"bucker".
Inte vet jag om brickebackenborna pratade på ngt särskilt vis, det har jag aldrig lagt märke till. Beskrivning, tack! Däremot har min man som är bördig från Adolfsberg inte de tjocka L:en som jag har. Men så kommer jag också från landsbygden väster om stan. Från en liten hydda vi Kilsbergens fot (där kom Ehrenmark igen).
Min och min mans dialekt har ju dämpats något efter alla år på västkusten, men grunden finns ju kvar, SKA finnas kvar, tycker jag. Jag avskyr när vuxna människor lägger sig till med en annan dialekt. Minns med en rysning hur ett ex efter en kursdag i Sthlm kom hem och snakkade Ståkkhålmska.
Våra barn pratar naturligtvis Bohusländska som infödda, vilket de också är. Men efter en vecka hos mormor brukar de svänga sig med uttryck som träligt och ta dän och sen säger de sele istället för säkerhetsbälte. Men det där sista är nog en generationsgrej.
Brickebacken är the hoods i Örebro, vi bredde på lite extra och hade ett synnerligen frikativt ka-schhhh-e. Nu talar jag om the prospects-delen, inte Brickebergsfolket som talade rent och inte ville kännas vid närheten till oss brothers på -risvägarna.
Sidor