När jag kom i kontakt med ätbara berberisbär hette de bara zereshk (persiska) eftersom det var min svärmor som introducerade dem för mig. Vi snackar alltså förra århundradet så det är min gamla vana som lyser igenom i receptet. Kurt, jag håller med dig om att det är bra att skriva berberisbär som förklaring. Men om matbloggandet ska kännas kul får nivån variera lite. Som Lisa säger så behövs inte en lång utläggning i varje inlägg men jag förklarar gärna eller skriver alternativa namn inom parentes, om jag kommer i håg det (^_^). Tack, Lisa, jag är kär i linser.

Precis så minns jag smaken av både bär och blad från häckberberis. Jag minns också hur taggarna bara kröp längre in i kroppen när jag försökte peta ut dem. Nu är det länge sedan jag träffade på en häckberberis, många har nog mödosamt grävt bort buskarna från trädgården, så jag har inte smakat på ett tag. Berberis vulgaris har jag inte smakat på färsk men är absolut inte fadd när den är torkad.

Häckberberistaggarna är luriga för att de är så små. Nu har jag inte plockat havtorn i några större mängder men jag har hört att man ska frysa kvistarna så ramlar bären av sedan, smidigt och mindre smärtsamt.