Det är alltid bra att hålla vad man lovat. Ibland tar det lite tid, men efter drygt ett och ett halvt år tänkte jag nu ge min vän F receptet på den där ananaskakan som han bad mig om en tropisk natt i augusti förra året.

Det sista låter spännande - och det var det i och för sig också - för den kvällen firade jag och ett par goda vänner våra födelsedagar gemensamt och hade för ovanlighets skull ställt till med stor fest med hundratalet gäster på temat 20-tal. Mina medarrangörer spelade i olika jazzband och har varit verksamma inom teatern med kostym/smink, så deras uppdrag var ganska klara. Att jag kom att ansvara för en 20-talsmeny var väl lika förutsägbart. På bilden mina snyggosyskon André och Anya (bra med moderna familjekonstellationer så man har många att fira jul med, i år kommer de hit hela högen!)

Men som ni kanske  känner till (eller såg i Historieätarna förra säsongen) har svensk 20-talsmat i bufféform en hel del likheter med ett nutida klassiskt smörgåsbord, så jag började gräva bland amerikanska länkar för att hålla tidsandan men ändå variera festmaten. Ceasar salad, devilled eggs, baked ham, fyllda champinjonhattar, inte var det några problem att fylla buffén, inte. Men vid desserten funderade jag ett tag över en smidig lösning (som inte behövde kylplats) och landade i beskrivningar av bakverk från amerikanskt 20-tal. På ganska många ställen återkom ananaskakan, beskriven som decenniets mest populära kaka. Det berodde på flera moderniteter: hushållen började  installera elektriska ugnar och konservindustrin hade kommit på hur man kunde förpacka och förmedla tropisk frukt till de amerikanska hushållen. Ananas hade tidigare varit enormt sällsynt, nu kunde den köpas billigt av vem som helst, och blev hippt i USA på 20-talet precis som kinamat. Mannen som gjorde storkovan på ananaskonserver hette för övrigt James Drummond Dole, och receptet var en del i en mycket lyckad reklamkampanj riktad mot husmödrar. Jag förespråkar Fairtrade-ananas, men det visste ni ju redan.

Jaha, men hur blev nu detta en äppelkaka? Ja, se det var ju det här med att jag ju lovat receptet men inte hade ananas hemma och kände mig uppriktigt inte så ... tropisk. Men F är å andra sidan en kreativ karl i köket som mycket väl förstår att om man byter äppelskivor och äppelriv mot avrunnen ananaskross och ringar och samtidigt ersätter kanelen med några nypor vanilj, ja då har man plötsligt en finfin ananaskaka under ett knäcktäcke. På festen hade jag lite rom i kakan också. Det hade de säkert under förbudstiden med, om de lyckades komma över någon ...

Så nu har jag hållit mitt löfte, F. Hoppas den blir lika god som du minns den.
F*ck cancer!

PS: Detta var inte min mest lyckade foodstyling. På något vis för de små rosmarinkvistarna jag lite obetänkt slängde dit tankarna till en tomaträtt. Tänk bort dem, bara. De finns inte där. 

Knäckäppelkaka - upside down

Receptmakare: Anna Billing

Portioner: avgörs av äppelskivornas diameter, 12 större -20 mindre bitar

Tid: 1 1/4 timme

20-talets mest populära kaka i Amerikat. Det är inte så konstigt, för den här är smarrig på riktigt, oavsett val av frukt. Här är ananasen utbytt mot tunna äppelringar och rivet äpple i smeten. Kakan bakas, precis som tarte tatin, upp- och ner, så att karamellsåsen rinner över ytan vid serveringen, men är betydligt enklare att få till snyggt för en nybörjare. Inom parentes står alternativ till ananasvarianten (körsbären ska i ananasfallet läggas till som dekoration innan servering).

• 3 äpplen (1 burk ananas + maraschinokörsbär)
• 50 g smör
• 2 dl råsocker strö
• Smet:
• 3 1/2 dl vetemjöl
• 2 dl strösocker
• 2 ägg
• 2 dl mjölk
• 50 g smält smör (solrosolja)
• 1 1/2-2 tsk kanel (2 nypor vaniljpulver, 1 kapsyl mörk rom)
• 1 1/2 tsk bakpulver
• 1/2 tsk salt

1. Smält 50 g smör till smeten och ställ att svalna. Ställ in ugnen på 175 grader.
2. Sikta mjölet med strösocker, bakpulver, salt och kanel i en bunke.
3. Knäck i ägg och tillsätt mjölk och smält, avsvalnat smör. Vispa tjockt och jämnt.
4. Hyvla eller klicka resten av smöret i en rektangulär nonstickform (30x20) och ställ in den i ugnen tills smöret har smält och runnit ut över hela botten. Strö sedan över ett jämnt lager råsocker.
5. Skiva äpplena horisontellt (du behöver inte skala eller kärna ur, peta bort kärnorna sedan, så får du ett snyggt stjärnmönster) i så många tunna skivor du får plats med i botten utan att de ligger omlott. Lägg ner dem direkt i snygga rader, lagd skiva ligger för snyggast resultat. Välj jämnstora skivor från äpplets mitt. Riv resterande äpple på grova sidan av rivjärnet och blanda ner i bunken med smeten.
6. När botten är täckt av äppelskivor häller du på smeten. Grädda i mitten av ugnen tills kakan har fått fin färg, cirka 50-55 minuter.
7. Ta ut kakan och stjälp den (beslutsamt) upp och ned. Vänta inte, då stelnar knäcklagret och fastnar. Det kan vara lite svettigt, så lägg först en skärbräda i ungefär samma storlek över innan du flippar den. Glöm för all del inte grytlapparna! Smäll bräda och form i arbetsbänken så att kakan lossnar från formen och ligger plats på skärbrädan.
8. Låt den svalna helt innan du skär den i bitar, annars kan äppelskivorna halka på sniskan. Servera som den är eller tillsammans med en klick lättvispad grädde.

I hyllan längst ner, under äppellådorna, på Råbytorps gårdsbutik hittade jag dem, och jag trodde faktiskt att tvillingarna behagade skämta med mig när de påstod att de var odlade i trädgården intill. Så stora, svenskodlade kvittenfrukter har jag nämligen aldrig sett förut, den minsta vägde bortåt halvkilot, som de turkiska brukar göra.  Trädet var drygt femton år gammalt och gav en åtta-tio lådor stor skörd varje år. Förra hösten köpte Noma upp hela klabbet, men den här gången såldes de till oss vanliga dödliga. Jag köpte genast fem stycken och klappade lite på skalen, där luddet fortfarande fanns kvar.

Mitt eget kvittenträd dog oförklarligt förra vintern, just som jag tyckte att fruktsättningen började ta sig. Tror jag ska försöka med ett nytt på bättre växtplats. Av de här blir det membrillo efter ett recept som var bland de första jag skrev på Taffel, men som jag justerat en aning sedan dess.

Membrillo, kvittenpastej

Receptmakare: Anna Billing/Frida Kahlo

Portioner: 1 form, ca 20 skivor

Tid: ca 1 timme + eftervärme

Det här receptet är omarbetat efter en mexikansk förlaga i boken På fest hos Frida Kahlo i det blå huset (slut på förlaget, prova Bokbörsen). Den rekommenderade soltorkningen var inget som funkade i vårt fuktiga klimat, så tillvägagångssättet skiljer sig en hel del. Sedan förra publiceringen har jag även tillsatt lite citron för att ytterligare boosta pektinet, som ger den här pastejen dess fantastiska konsistens. Använder du rosenkvitten blir resultatet mörkare, kärvare och något segare än med äkta kvitten.

• 500 g kvitten
• 2 tsk pressad citron
• 450 g strösocker
• 2 1/2 dl vatten

1. Skölj och skär kvittenfrukterna i bitar (behåll alltså skalet). Täck dem med vatten och koka dem i cirka 20 minuter tills de blivit ordentligt möra.
2. Fiska upp frukterna, mosa och passera dem genom en sil så att skalrester och kvardröjande kärnor avlägsnas. Har du använt stora kvitten och redan fått bort kärnorna kan du mixa fruktbitarna med stavmixer. Ta tillvara på 2 1/2 dl av kokspadet
3. Koka upp det tillvaratagna spadet och socker till en lag. När sockret är ordentligt upplöst tillsätter du kvittenmoset. Därefter börjar en ganska lång stund av rörande, ungefär en halvtimme, tills smeten rodnat och är så fast att den släpper i botten. Rosenkvittenpastej blir mörkare än en med stor kvitten.
4. Fyll en form med smeten. Om du vill kan du lägga ett formklippt bakplåtspapper i botten, så blir det lättare att stjälpa upp pastejen.
5. Fixa ovansidan slät och fin genom att pensla med lite vatten. Låt stå på låg temperatur/eftervärme i ugnen över natten, så ordnar pektinet resten. Förvara kallt i burk med tättslutande lock och ät till mild, krämig färskost. I spanien äts den med manchego, i Mexiko med panela. Jag rekommenderar varmt sällskapet "Brasse" från Brunslövs mejeri.

Just nu pågår Frida Kahlo-utställningen på Arken i Köpenhamn. Hoppas att jag hinner dit under höstlovet.