Säg "jultraditioner" och jag ser framför mig hur en Peter Harrysson spänner ögonen i mig och insisterar på att köttbullarna ska rullas motsols, att snapsen ska kryddas och drickas som den alltid gjort, i samma glas, efter samma sång, att farmors julbonad ska fram och ligga på samma ställe varje år, det ska vara tyst när julporten ska smuttas på och faan ta den som pratar när det är Kalle Anka och julklappsfabriken. Julen blir lätt en fuktig ylletröja med trång polokrage som ska dras över huvudet, kvävande och klaustrofobisk.

Sedan är jag väl ingen motståndare till traditioner. Kanske handlar det om att odla rätt sorts traditioner, sådana som medger lite variation, och där det inte är någon katastrof om man missar något år emellanåt. En tradition kan vara ett ankare bakåt i tiden, som drar med sig minnen från det som svunnit. Kanske mest glada minnen. Speciellt om de når ända ner i barndomen.

Nu när jag har egna barn är det väl bara en tradition jag insisterar på - innan de kom var jag rasande nära att hamna i Peter Harrysson-träsket. Om det ska bli någon jul måste ju tomten få önskelistan. Så önskelistan ska fyllas i, undertecknas, och sedan bäras ut i skogen där den ska gömmas under en sten tillsammans med någon gåva/muta. Ibland gröt, i år blev det potatisplättar. Det småväsen som upptäcker önskelistan (i år hoppas vi att det blir påskharen) kan ta för sig av det som bjuds och sedan ränna iväg till tomten med listan. Det är en bra tradition, eftersom den innehåller lite av varje: mystik, fantasi, skogspromenader och förhoppningar.

En annan tradition är väl pepparkakshuset, som jag idag på neurotiska pappors sätt satte ihop efter att ha filat rent bitarna med ett laserslipat rivjärn. Det kan ha varit mänsklighetens första helt dragfria pepparkakshus, som barnen sedan fick gå löst på med kristyr och chokladlinser. Nu står det där på köksbänken för att härdas och få den där riktiga, dammiga smaken, och så knäcker vi det lagom till att grannarna börjar kasta ut sina julgranar.

Ute skiner solen som på en bättre vårdag. Ingen snö, nakna gräsmattor och det gror grönt i jorden vid söderväggarna. God jul ändå, hur ni än tänker tillbringa den, vilka traditioner ni än är slavar under.