Tre rejäla skivor av moraliskt tveksam entrecôte och en påse svart trumpetsvamp från frysen, där har ni grunden för den gryta som skall mätta min mamma i helgen. Hon kommer på visit för att få klämma på barnbarnet Lilja, möjligen för att träffa mig och Lisa också men vi är inte säkra på det.

Lilja sover i detta nu, men hon har inför mammas besök timat in årets 21:a förkylning och snorklar och skräller en hel del. Hon snurrar och far och täcket åker av konstant. Lilja vet inte om att det står en gryta i ugnen, men jag hör ugnsfläkten vina hemtrevligt från min plats under täcket i sängen, den enda plats där jag kan se till lillan, glo i smyg på TV:n och skriva samtidigt. Man ser tydligt på Lilja att det varit badkväll, håret står som en elektriskt sprakande gloria kring huvudet, som på Skå-Gustav, om ni minns honom.

Grytan är enkel, av det mustiga slaget. Rotsaker har tärnats och brynts i smör och tomatpuré, kött har brynts och svamp svettats i smör, allt har täckts av porter, soja och vatten, kryddats med fisksås och pimentón och nu när jag skriver det här slår det mig att jag glömt lagerblad. Det vore oansvarigt av mig att föda ett otestat recept till världen, men får grytan mammas gillande förbinder jag mig härmed att blogga receptet.

Jag måste få det ur mig: Ebbot och På spårets husband gjorde ELO:s Telephone line så makalöst bra att man bara ville sätta sig ner och gråta.