Det finns en del viner jag dricker gärna just nu. Jag kan inte med bästa vilja i världen "rekommendera" dessa viner eller utnämna dem till "fynd". Ni får helt enkelt bestämma om ni vill utforska samma smakuniversum som jag. Jag kan nämligen inte lämna några som helst garantier för att du kommer att tycka om dem. Faktiskt är jag inte helt säker på att jag tycker att det här är "storartade" viner med gängse måttstockar. Eller att de är "prisvärda" enligt den standardekvation jag aldrig riktigt lyckats lösa. Snarare är det att jag hittat något i vinerna jag inte ens vetat att jag letat efter. Låt mig förklara!

Ta bara vinet Melon från Domaine de la Cadette. När jag drack det första gången hände just ingenting. Mer än att jag tänkte "jaha" och sen "trevligt". Jag har all förståelse i världen för att du inte vill köpa ett jaha-vin. Som dessutom faktiskt kostar lika mycket som något som för just dig är ett wow-vin.

Men det som hände var att jag i tre dagar gick och tänkte på det här vinet. Först irriterat, och kanske lite besviket. Sedan med något som liknade ömsinthet. Jag är väldigt trög när det gäller smaker och fullkomligt värdelös på stora provningar. Jag kom fram till att det är en frånvaro av något, lika mycket som en närvaro, som gör att jag vill dricka Melon Domaine de la Cadette igen. Och igen. Det här vinet är så avskalat i en viss del av mellanregistret att inget döljer en speciell kvalitet jag älskar hos vissa vita viner: den där känslan av kallt, klart och kanske porlande vatten.

"Inte konstigt att det smakar vatten", tänker du nu kanske förnumstigt. "Vin består trots allt till sisådär 85 procent av vatten. Och ju mer man betalar desto mindre vatten bör man känna av. Det gäller att få valuta för de surt sparade slantarna och vatten finns gratis i kran."

Naturligtvis är det inte smaken av vatten jag är ute efter, utan smaken av känslan när du dricker vatten när du verkligen är törstig. Den tillfredsställelse du känner då. För mig tog det tre dagar innan jag hittade vattnet i vinet, trots att det var ovanligt uppenbart. Jag är helt enkelt ganska ovan vid att dricka vin. Men nästa gång jag drack vinet kunde jag urskilja den där rena klangen på en gång eftersom jag visste vad jag letade efter. Och jag hittar den i många andra av de vita viner som gör mig lycklig. Det svala stiger mig åt huvudet mycket snabbare än alkoholen hinner verka. Det är inte gott, men det gör mig lugn. Allt omkring mig stillnar på samma sätt som fågelungar tystnar när man lägger handen på ett fågelbo. Det är inte alls kvävande, för där finns ändå ett storögt okynne mitt i det lugna. Väldigt många vita viner från Anjou har en liknande men mer trögflytande, stillastående svala vattenkänsla. Det här vattnet porlade friskt och syresatt. Med kvillrande kvävda fniss.

"Du talar om mineralitet", suckar kanske någon förståsigpåare.
"Nej, det gör jag inte, lyssna nu!", svarar jag. "Eller lyssna i alla fall på vinet. Mineralitet är en kvalitet, inte en känsla."

Nu låter det kanske lite paradoxalt att jag, som doserar om vetenskap när det gäller mat, börjar yra om känslor för att det handlar om vin. vart tog sakligheten vägen?
"Kärlek är bara en känsla, fabriker är på riktigt!", säger det lilla djuret Sniff när han blir kapitalist i det fridsamma Mumindalen. (Ett resonemang som stora delar av vinindustrin tagit fasta på.)

Men ibland är det ju så befriande att slippa analysera riktiga, kvantifierbara saker och ge sig hän. Jag tror att en av anledningarna till att så många som annars är intresserade av smaker gillar att dricka rosé: de slipper analysera. Ingen förväntar sig fyndiga analyser av ett enkelt rosévin. Du kan bara uppleva det, och även om det sällan är någon fantastisk upplevelse får den en speciell lättsam kvalitet.

Det här vinet är lite samma sak – även om det ligger ljusår från strömlinjeformade, massproducerade och manipulerade roséviner. Det fungerar inte om jag börjar analysera det i detalj när jag dricker det. Förutom den där vattenkvaliteten finns det inte mycket att orda om (men jag gör det ändå eftersom jag än så länge är lite skygg att lämna konvenansen därhän): uppsluppna, distinkta och fruktiga, nästan godisartade toppnoter av inte helt mogna äpplen, skalad gurka och c-vitamin brus. Det är för all del mycket godare och lite mer sofistikerat än det låter. Men du kan få oerhört mycket mer pang för pengarna om du väljer ett annat vin för samma pris. Ändå: den där obevekliga ömsintheten när jag tänker på Melon. Därför tycker jag inte att 155 pix är dyrt.

Emil Broomé på Vin & Natur rekommenderar sin Melon Domain de la Cadette till råa räkor och en sallad på kålrabbi, gurka och dill. Han brukar veta vad han pratar om. Jag tycker nog ändå att du ska träffa det på tumanhand först.

Kanske tänkte du på andra saker eller inget alls när du dricker det. Skriv gärna i kommentarerna. Jag läser och försöker förstå så gott jag kan.

Vinet köper du alltså på Vin & Natur. Du får göra en privatimport genom Systembolaget. Det tar bara några minuter, nedan hittar du en lathund. Om du vill prova ett urval röda och vita viner kan du köpa deras vn-mix-låda för 980:- eller en låda vitviner de plockat ihop åt mig som helt enkelt kallas Lisas Låda för 1115:-. Melon Domaine de la Cadette finns just nu endast som del i vn-mix blandlådan, men tjata lite så tar de nog in fler. Jag får inte ett öre för att rekommendera Vin & Natur och de är inte nära vänner.

Privatimport (mycket lättare än du tror):
https://www.systembolaget.se/Tjanster/Privatimport/Lagg-till-dryck/
Registrera dig först!
Namn: vin & natur/bonjour@vinnatur.se
Varugrupp : "övrigt" (för blandlåda)
Dryckens namn : vn-mix (deras blandlåda) eller "Lisas låda" Antal: valfritt (antal lådor)
Volym: 4500 ml
Förpackning: flaska
Alkoholhalt: 12
Valfri information (max 500 tecken): Detta är en blandad låda om 6 flaskor á 750 ml.

Efter du fyllt i infon trycker du "Lägg till dryck", ungefär i högra hörnet. (Det är inte hela världen om du gör fel, det kan du korrigera i efterhand när du bekräftar i mejl) Sen väljer du butik. Sen följer alltså en ytterst enkel mejlväxling där du bekräftar. Snart kan du hämta dina viner. Snart kommer jag skriva om Babiolen och Sauvignonen i samma låda.

PS. Du som vill veta mer om vinet, druvan muscadet och dess mer vanligt förekommande uttrycksformer, Bourgogne eller jordmåner och sånt krafs får helt enkelt googla.