Lökbrosking: Vitlök på låtsas
Ramslöken, allas kelgris och favoritsubstitut för vitlök växer som bekant inte på hösten, inte ens på Gotland. Av den anledningen lider många så här års av grav ersättningsabstinens gränsande till desperation. I serien ”Saker som smakar vitlök men som inte är vitlök” presenteras därför här ett gångbart och säsongsanpassat alternativ.
Om du inte vill ge upp inför omständigheterna och bli ertappad med en vitlöksklyfta kanske en svamp kan vara ett alternativ. Lökbroskingen är en liten och totalt oansenlig men dock vitlöksdoftande svamp med de passande egenskaperna att vara vanligt förekommande och dessutom växa ymnigt där den väl växer. En annan egenskap som kommer väl till hands när det gäller små, totalt oansenliga och därmed ganska svårbestämda svampar är att man knappast kan ta fel på att man håller i just en lökbrosking. Hur? Den luktar ju vitlök, dumbom.
Närmare bestämt luktar den vitlökspulver, och det så starkt att man mitt ute i den mellansvenska blandskogen kan få en överraskande förnimmelse av vit kebabsås. Den finns även i en större variant, stor lökbrosking, vilken påstås växa i bokskog, företrädesvis i södra Skåne. Faktiskt så gott som uteslutande där. Jag har själv aldrig sett den.
Lökbrosking gör sig bäst torkad och sedan mortlad eller riktigt finmald. Jämfört med vitlökspulver har den något lägre utväxling och kräver lite större dos för att uppnå effekt. Vitlöken ackompanjeras av en finstämd svampsmak, som dock inte skall överbetonas i sammanhanget. Fläskfärs tar tacksamt emot både vitlöks- och diminutiv svampsmak och man börjar genast tänka i milda och asiatiska spår. Med ägg är lökbrosking bättre än vitlök på riktigt.
På restaurangfronten verkar inte lökbroskingen ha gjort något tungt inträde. En inte alltför vild gissning är att den i åtminstone något aggregationstillstånd serverats på Noma, och jag kan nästan svära på att jag sett den hasta förbi i en meny från Trio. Något stort eller folkligt genomslag vågar jag inte spå. Lökbroskingen är nog ett substitut för entusiaster och fantaster. Det kan bero på följande: dess lilla och oansenliga natur medför att den torkar ihop till nåt som mest kan betraktas som fnas, så det blir sannerligen inte mycket pulver ens av en lyckad skörd. En svampprodukt dyrare än tryffel som skall ersätta vitlök? Inte ens i New York, kids.
Fotnot: Den som vill läsa allt om vad som döljer sig kemiskt i den stora lökbroskingen hänvisas till följande, informationstäta sida (pdf):
Kommentarer
det var ju rappt och käftigt skrivet....förundras över hur reklampelare på stan så överflödigt fjäskar och försöler vara coola... tror många med mig är så uttråkade på att "skrivas på näsan".vad händer om alla tänker själva och utgår från sig själva? söker vi väl upp det vi är intresserade av själva-eller? (jag är jätte-ond...har vänner i reklambranschen,men kan inte låta bli ifrågasätta västerländska värdegrunden/konsumtionssamhället)
Min misstanke är att det här inlägget hamnade på fel blogg, och jag utgår från det tills Sara säger nåt annat. : )
Hmm, jag får inte heller ihop det. Bra artikel i alla fall. Lökbrosking får bli en av sakerna på min önskelista till jul.
Va? Är det sant? Vet du att den här svampen hittade jag ymnigt på Magnus farmors småländska trädgårdsmatta och fascinerades av vitlökslukten. Tyvärr skulle vi precis åka därifrån och i den allmäna villervallan fick jag inte med mig någon svamp för identifiering. Har undrat ända sedan dess vad det var för svamp och om man kunde äta den.
Tack! Ett av livets små mysterier äntligen löst!
Glad att kunna stå till tjänst då livets mysterier skall lösas.
Nu vet du var du har ditt smultronställe nästa sensommar!
Sidor