[[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"8877","attributes":{"class":"media-image alignright","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"210","height":"213","alt":""}}]]Hela 93 procent av alla barnfamiljer ”fredagsmyser”. Det kunde man häromveckan läsa i en studie från undersökningsföretaget Kairos Future, citerad i flera svenska stora medier. Varken i studien eller i de där artiklarna förklarades dock begreppet fredagsmys, så för oss med mycket små barn och sannolikt för dem utan några telningar alls, framstod uppgiften som kryptisk. Vad gjorde alla dessa familjer egentligen på fredagarna? Vad konstituerade själva myset. Efter att ha kastat ut den frågan på min vanliga blogg insåg jag snabbt att detta inte var något att ta lätt på. Samtidigt som förslag flöt in på mysets olika egenheter, och de var verkligen olika, anklagades jag för folkfrånvänd elitism som låtsades att jag inte kände till mysfysionomin. Så självklart var det att alla visste vad som utgjorde ett fredasgsmys. Och jag som bara uppriktigt undrade. Kulturkrocken var total. [[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"8878","attributes":{"class":"media-image alignleft","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"167","height":"243","alt":""}}]]En mig närstående föreslog redan när vi först diskuterade saken att fredagsmyset handlade om ett kollektivt familjeintag av transfett. Så småningom fick jag klart för mig att snacksen visserligen var viktiga men att teven hade en minst lika framträdande roll. Man äter chips framför teven, kort sagt. Eller pizza, eller tacos. Barnen får bestämma, både över maten och underhållningen. Om man ska gå efter vad barn förväntas uppskatta blir fredagsmyset sålunda kanske inte den matnördigaste av tillställningar. Men måste det vara så? Själv har jag, och jag vet att jag är en barbar, alltid uppskattat att äta framför teven. I vårt förra liv, pre-barn, åt vi nästan alltid vardagsmiddagar i sängen framför teven med varsin bricka framför oss. Det framgår kanske att jag också uppskattar tevemediet? Filmer och dramaserier, helst många avsnitt i följd, det är hemskt länge sedan jag slutade tro på det där om att rörliga bilder var bäst på bio. De är bäst i sängen såklart. Med en matbricka och ett vinglas nära till hands. Nu, post-barn, står teven i vardagsrummet och man äter middag klockan sex, denna ogudaktigt tidiga tid som magen sakta vänjer sig till och teven får vänta till senare. Jag inser dock att vi inom kort sannolikt kommer återvända till dess varma famn även under måltiden. Åtminstone på fredagar. [[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"8879","attributes":{"class":"media-image alignright","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"167","height":"239","alt":""}}]]En fråga är förstås vad man då kan titta på. Att jämka ihop intresset för Teletubbies och det för True blood är ingen lätt sak. En annan, och mer i Taffels anda, är vad man ska äta. Fredagsmat vid sex (eller om man lyckas skjuta det lite framåt när barnet ifråga blivit lite äldre) har det absoluta kravet att det måste gå rätt snabbt att laga. Grytor funkar alltså bara om man duktigt förlagat dagen eller veckan innan. I mitt tidigare tevemiddagsliv hade jag annars inga särskilda specifikationer – vuxna människor kan trots allt äta med kniv och gaffel även sittande i säng eller soffa. Det vet jag inte om lite mindre människor kan. Och även om de kan det ska småttingarna uppenbarligen få välja mat och de tycks i allmänhet välja sådant man plockar med händerna. De tycks också välja sådant med högt fettinnehåll eller som bara känns allmänt festligt. Härligt! Det gäller bara att skola in dem i att vilja ha något roligare än grillchips. Vad är ditt bästa fredagsmys? Nördigt eller onördigt; lätta ditt hjärta i vår fredagsmysdiskussion!