Flytt är flytt och kommer alltid igen
Magnus och jag håller just nu på att packa ihop större delen av min otroligt prylbelamrade lilla studentlya för uppkörning till stugan (men vi flyttar inte upp på riktigt förrän dagen innan nyårsafton). Jag vet inte för vilken gång i ordningen jag flyttar (sjuttonde, misstänker jag), men det är samma blandning av svavelosande helvete (tungt, svettigt, dammigt) och förunderliga mirakel (hittade hårspännen, böcker man inte minns att man hade, den där förbaskade packningen till kranen som bara försvann) som alltid. För trots att jag slänger och ger bort mängder av saker vid varje flytt är jag som en rullande snöboll när det gäller ansamlandet av saker.
Det är främst två saker jag samlar. Det första är böcker. Trots att jag lånar ut böcker till alla jag känner och sällan bryr mig om att kräva igen dem så växer min boksamling konstant. Jag vet inte om det är genom jungfrufödsel (det skulle förklara alla dubletter som mystiskt dyker upp) eller om det är genom gammal hederlig parning (i sådana fall ska jag genomföra lite mendelsonska experiment på till exempel Norman Mailers De nakna och de döda och valfri Anna Gavalda-bok), men faktum är att böcker är tunga, tar plats och är det sista man önskar sig när man ska flytta. Och jag har ändå flyttat medelst tåg flera gånger. Men aldrig att jag överger min gamla köksalmenacksamling (min favoritlektyr de nätter jag inte kan somna - det finns inget mer tröstande och ombonat än levergrytor blandat med käcka sentenser och hushållsbudgetar). Inte ens I huvudet på Zlatan av den där hemska Simon Bank har jag hjärta att slänga, trots att jag blir lika ilsken varje gång jag ser den i bokhyllan. Jag har inte köpt den. Jag vet inte ens var den kommer ifrån!
Det andra jag samlar på är mat. Det är förstås inte så märkligt med tanke på mina intressen, men desto märkligare är själva proportionerna på mitt samlande. Jag har just stått och tejpat ihop femtiotalet kryddpåsar (har man en gång läckt curry i en hel flyttlåda lär man sig sin läxa), varav många är dubletter. Kummin verkar vara en favorit, eftersom jag hittade hela fem påsar. Alla öppnade och använda kanske en matsked. Andra kryddor vet jag knappt vad de är och än mindre var jag har köpt dem. Och inte visste jag att jag hade både wolfberries och lotusfrön hemma - det är lite som att hitta en femhundralapp i de där jeansen man inte använt på ett halvår (sann historia).
Förutom kryddor hittade jag bland mycket, mycket annat fem burkar misslyckad zucchinimarmelad (för lös och ettochetthalvt år gamla), massa tjeckisk och inte särskilt högkvalitativ surkål, tre halvfulla paket solrosfrön och en ensam och mycket död skalbagge modell större. Var den kommer ifrån vågar jag inte spekulera i, men den kan i alla fall inte svultit ihjäl.
Och vad vill jag nu säga med allt det här? Tja, inte vet jag*. Kanske borde det komma någon sensmoral nu om att det kommer kännas värt allt slit när jag väl packat upp allt, men än är jag inte där. Fast jag kan ju klämma till med ganska visa påståendet att det faktiskt är tur att man flyttar då och då eftersom det ger en en chans att inventera sitt liv och sina böcker och konstiga kryddor.
Och just det! Bloggen kommer tillbaks på måndag kväll eftersom Telia inte lyckats masa sig hit med mitt mobila bredband ännu. Jag ska i alla fall dokumentera vårt mycket vackra och lantligt idylliska lilla hus med D-50:n. Samt döda en stor mängd lockespindlar, så det kommer antagligen regna över Stockholmsområdet i morgon även om lockespindeln rent tekniskt inte tillhör de äkta spindlarna. Och med den korta biologilektionen lämnar jag er för att återgå till den där jäkla flytten.
*Egentligen ville jag bara ha en ursäkt att ta en paus i kryddtejpandet, men det kan man ju knappast ha som sensmoral.
Kommentarer
Jag gjorde mig skyldig till wolfberries och lotusfrön, so shoot me :):
Lycka till med tejpningen och flytten. Jag saknar redan sidan. Detta är den bästa och mest jordnära läsning som går att få.
Denna sida rekomenderas till alla.
Varför har man svårt för att kasta böcker ?
Jag lyckades, men det var inte lätt.
Du skriver så kul, fast jag förstår att det är döjobbigt! Det har blivit ett måste för mig att kolla in vad ni skriver varje dag!
Superbra skrivet som vanligt, men du! Döda inte lockespindlarna. Kasta ut dom!
Sidor