Farmors mat
Min farmor gick bort förra veckan, så jag har minst sagt varit ur balans. Det är inget ämne jag vill diskutera öppet och har egentligen inget med en matblogg att göra om det inte vore för hur otroligt viktig min farmor är för min kulinariska identitet och min familjs mattraditioner. Jag har tänkt på det lite förut och även skrivit om det i tidigare sammanhang, men i torsdags kväll kom det verkligen med besked när min mamma frågade om det fanns någon speciell sak som jag förknippade med farmor. Jag har alltid gnällt över att morfars ”kanonkula” försvann. En kulstötningskula som i min morfars historier såklart hade tillhört ett piratskepp men som nu tjänstgjorde som mortel vid senapstillverkning eller tyngd till pressgurka (aka piratgurka). Jag tror att mamma ville undvika ett liknande scenario denna gång.
Nu finns det ingen sak, däremot en rad rätter och traditioner;
- Pascha (påskdessert)
- Filmjölksplättar
- Surgurka
- Surkål
- Rassolje (estnisk rödbetssallad)
- Sylta
- Klimpsoppa
Och med dessa kommer min farmor leva kvar med mig för alltid.
Klimp lagade jag även i helgen, det var ju trots allt fars dag och det kändes som en passande hyllning även till farmor. Det är något jag har växt upp med och en rätt jag älskar, men något säger mig att det inte flyter runt i soppan hos gemene man så det här kan ju vara en liten uppmaning att upptäcka denna fina gamla tradition.
Min klimp är lite befläckad av fransk teknik och ska man vara petig kallas det nog för gnocchi a la parisienne. Det är nämligen precis samma metod som när man gör pâte a choux och jag lärde mig det ur den mycket intressanta boken Ratio av Michael Ruhlman och inte av farmor men andemeningen är densamma och min prägel på den älskade klimpsoppan.
Klimp
Receptmakare: Patrik Kull
Portioner: Passar till ca 2-3 liter soppa, men de beror på hur girig man är
Tid:
- 2 dl buljong (förslagsvis från soppan)
- 50g smör
- 2 dl mjöl
- 3 ägg
- Koka upp buljong och smör.
- Tillsätt mjöl och rör om (träslev är ett bra verktyg här). Mjölet absorberar snabbt vätskan. Arbeta degen tills den ser blank och smidig ut och släpper från kastrullen (går rätt fort).
- Ta kastrullen från värmen och låt svalna, arbeta sedan i äggen ett i taget.
- Koka upp soppan. Massan kan lätt spritsas ner i soppan men jag tycker klimparna blir lite för homogena och föredrar att använda en sked för att portionera degen.
Kommentarer
Restaurangkökens plast-spritspåsar (på rulle).
När komer de att finnas tillgängliga även för privatkunder?
Verkligen tråkigt med din farmor, Patrik. Intressant med de estniska rätterna, jag och Gitto kanske får anledning att konsultera dig för en grej.
Vi har också en senapskula hemma, men här är storyn att den användes under slaget vid Lund 1676.
Beklagar sorgen över din farmor.
Min mormor håller just nu på att flytta till ett äldreboende och därmed tömmer hennes döttrar den lägenhet hon bott i de senaste åren. En av sakerna jag bad min mamma ta med hem till mig var om det fanns någon gammal kokbok eller kakbok. I helgen fick jag därmed en VårKokBok från 70-talet, inte så exotiskt i sig som jag hade önskat men med alla urklippta tidningsrecept (Hemmets Journal) kvar, inflikade bredvid andra av hennes favoriter så är den redan väldigt (emotionellt) viktig för mig.
Så, kanske en kokbok ändå inte är fel att be om, även om du redan lärt dig dina favoriter så kan det finnas mer att hämta...
Återkommer.
Klimpen i soppan. Spritsa på oljade/våta fingertoppar i önskad storlek. För ned i soppan.
Precis som jag gör vid "formning" av köttbullar.
OK fördel om man har tillgång till engångspritsar i plast, för spritsarna brukar bli ganska kladdiga efter 10-15 omgångar.
Nyfiken på receptbeskrivning
-filmjölksplättar
-rassolje
-sylta
Tack Örjan, kul att du plockade det estniska ursprunget där!
När det gäller klimparna så tror jag att det är den kokande vätskan som hindrar gluten från att bildas och klimparna får därför en överlägset len och "mör" konsistens. Själv har jag klippt hörnet av en ziptop påse (man behöver nått rejälare än vanliga fryspåsar från ica) och använda det som sprits och knippsat ner klimparna direkt i soppan, men som sagt jag föredrar sked så de inte ser så industriellt :)
Både syltan och rassolje är stående rätter till jul så det kan nog hända att något sådant dyker upp framöver :)
Beklagar sorgen.
Gratulerar dig samtidigt till att ha kompletterande matminnen från estniskt kök som du bevarar.
Surkål och syrad gurka har ju funnits i svensk mattradition. Undrar när/varför det försvann.
Kanske man skall skicka en fråga till Patrik Blom?
Klimpdeg som till eclairer,men som sedan kokas.
Har aldrig reflekterat över möjligheten.
Tack för text. Välkommen åter.
Sidor