Fram till för några år sedan sade man sällan något om sandsoppen. Den stod lågt i kurs till och med som blandsvamp, smaken beskrevs med en axelryckning som "syrlig" och att den blånade gjorde många misstänksamma, kanske den rent av var giftig? Något ironiskt kan det vara just den egenskapen - att den oxiderar i skador och snitt i en mörkt blå nyans, som är anledningen till att man till slut började prata om sandsoppen. För torkad sandsopp hålls idag som en delikatess, som ett substitut till den tyvärr permanent giftiga stenmurklan. Torkningen föder smaker i sandsoppen som man knappast kan ana hos den färska svampen. Blåningsprocesserna i sandsoppen har säkert med det att göra.

Frågar ni mig tycker jag att den torkade sandsoppen ska bedömas utifrån sig själv. Någon stenmurkla är den inte. Murklan har sin tuggvänliga konsistens och den lilla tonen av blod eller lever. Sandsoppen är god i sig och behöver inte hållas mot något annat. En soppa på torkad sandsopp är en d-e-l-i-k-a-t-e-s-s, även om den inte smakar så värst mycket murkla.

Men om den inte torkas då? Har den något existensberättigande då? Jag tycker det. Sandsoppen kanske inte är så elegant som karljohansvampen och andra finsoppar, och den där "syrliga" smaken skulle jag vilja komplettera med förklemande adjektiv som "unken" och "fadd", men den har sitt värde ändå. Sandsoppen kräver en fast hand, och som blandsvamp vill jag inte ens ha den.

Jag förstod sandsoppen först när jag insåg att den påminde mig om något helt annat. Den där smaken (unken, fadd, syrlig) och slankiga, lite tandgnisslande konsistensen ger sammantaget en upplevelse av kokt musselkött - rätt eller fel, men det är min association. Jag tänker också lite på kräftor som kokats i alldeles för lite salt, i alla fall smakmässigt. Havs- och sjömat kräver rätt sälta för att bli njutbar, kanske gäller det också sandsoppen? Det gäller också sandsoppen.

Jag sjuder sandsoppen i centimetertjocka skivor i vatten lika salt som kräftspad (minst), och med vitlök, lagerblad och dillfrö. Både vitlök och dill är fenomenala kryddor för att kväva unken smak, och dillfrö i synnerhet förstärker upplevelsen av sälta. Svampen får kallna i sitt spad, och till slut får jag något som med bara en gnutta fantasi påminner om kokta sniglar. Går det att ta det ett steg till? Falska sniglar med sandsopp som bas istället för champinjoner? Det är klart det går. Och när jag testat det ber jag att få återkomma.