En människas fåfänga
Min mormor och morfar brukade cykla ut till det som nu är vårt land, familjens lantställe. Ett rött torp i kanten mellan skog och leråker, för de flesta bara ett torp i mängden. På sin cykeltur - säkert tungt lastade - brukade de stanna till då och då för att stärka sig med en kopp kaffe. Sista stoppet brukade göras några kilometer från stugan, en avstickare till en stor sten som var praktisk att duka upp matsäcken på. Vid den tiden var där inget annat än skog. Det är märkligt att det ens gick en väg där.
I familjemytologin berättas om att vid den stenen låg en gång en stor orm. Sedan stannades det aldrig mer där. Var låg den där stenen? Jag vet inte. Vi frågade både mormor och morfar om det medan de levde, de var själva osäkra och pekade ut lite olika platser. De är båda borta sedan många år, och vi kommer aldrig att få veta var den där stenen låg. Och det kan säkert kvitta. Jag skulle nog inte bli en lyckligare människa av att få veta, och vi skulle sluta dra den där historien. Minnet över den där stenen har gått förlorat, det är förstås alla minnens öde, när universum en dag drar ner vårt sönderbrända och nedslocknade solsystem i samma slukhål som det en gång kom ifrån kvittar precis allting.
På samma sätt kommer ingen i det långa loppet att bry sig om att mina barn fick höra rördromen tuta dovt i vassen idag. Eller att de valde blommor till odlingslotten (ringblommor och luktärtor!). Eller att femåringen fick äta en och en halv glass. Eller att treåringen satte sitt plåster på badkarskanten när det skrapade knät inte behövde det längre. Eller att jag skrev det här inlägget, som egentligen saknar både styrfart och allmänintresse. Att barnen har röda näsor efter vårsolen kommer ingen ens att rycka på axlarna åt om ett litet, litet tag. Men jag sitter uppe och minns ett tag till, tror jag nog. I ren trots. Och var den där stenen ligger kommer jag att fortsätta grunna över.
Kommentarer
"Men jag sitter uppe och minns ett tag till, tror jag nog. I ren trots. "
Det finns ett litet drag av punkare i hr Jägerbro som jag gillar skarpt! Egentligen ser jag gärna att det draget finns i alla människor. I viss mån i alla fall.
På Malmöitiska finns uttrycket Ahvadåådå! Som man yttrar när man inte är imponerad alt. när man skiter i det av andra nyss omförmälda.. :-)
Styrfart?
Allmänintresse??
AHVADÅÅDÅ!
Ringblommor och luktärter! Kan det bli mera sommar?
Måste bara lägga en kommentar här - du ensamme riddare på Taffels förstasida: Du saknar aldrig styrfart och allmänintresse, kom ihåg det!
PS: Vill höra mer om kolonilotten ...
Anna B har så rätt: "ensamme riddare på Taffels förstasida".
Man kan också se det som:
Jag kollar faktiskt bara på Taffel för att läsa Allemansrätter! SÅ bra är den... :)
Alla uppgifter om att vi skulle ge upp är felaktiga!
Våga Värna Taffel.se!!
Kommer det måhända publiceras en antologi nån gång? Jag skulle mycket uppskatta att ha en bok med en blandning av vild mat och poetiska/kontemplativa texter.
ThomasJ och Anna B, visst har ni så rätt så rätt. Likväl jag besöker taffel för att lusläsa vart sinnrikt ord som Hr Jägerbro författat.
Instämmer fullständigt med "G"! Suverän idé!! En bok vore förträffligt!
Jag tycker mig minnas att det finns tjänster på nätet som kan tillhandahålla böcker som egentligen bara finns som fil - men där man kan köpa boken utskriven på papper. Pappersboken existerar inte förrän köparen trycker på köp-knappen. Smart!
Jag har varit lite bekant med Hr J endast någon månad, och så snart jag läst tre, fyra ord från hans magiska fingrar ville jag bli hans förläggare. Om jag nu hade varit en sådan. En bok har jag tjatat om sedan dess. Låt oss fortsätta att påverka Hr J i den riktningen, så att han skriver boken som vi alla vill läsa.
Så rara ni är, men vet ni, Taffel har en print-on-demand-lösning integrerad! Tryck bara ctrl+P så ska ni se. ;)
Jag suger i mig av era ord ikväll.
Sidor