[[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"9730","attributes":{"class":"media-image alignleft size-medium wp-image-1155","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"154","height":"244","alt":"552643_10150868872031461_445305925_n"}}]]Jag heter Mattias Kristiansson, är självutnämnd bakbloggskunglighet (www.bakemyday.se), vinnare av Matbloggspriset 2012 i kategorin "Bak & Dessert", kreativ kakfantast och eminent kokboksrecensent här på Taffel.se. Jag gör något så tokigt som att baka/laga några av recepten ur böckerna som jag recenserar, för att kunna ge en så rättvis analys som möjligt. . . . Den här gången recenserar jag:

Mastering the Art of French Cooking av Julia Child, Simone Beck och Louisette Bertholle

[[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"9695","attributes":{"class":"media-image alignnone size-full wp-image-1142","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"500","height":"696","alt":"Omslagliten"}}]] Jepp, there it is. Mastering the Art of French Cooking. Julia Child hade fyllt 100 år i år, den 15 augusti närmare bestämt, så varför inte hylla giganternas gigant med att recensera hennes magnum opus!? Jag måste erkänna att jag likt många andra matnördar är besatt av Julia på ett sätt som skulle kunna få mig tvångsomhändertagen. Trots en utbildning från legendariska Le Cordon Bleu i Paris var hon så där tafflig och avväpnande som krävs för att vanliga dödliga som jag ska våga mig på skrämmande saker som suffléer och fyllda fjäderfän. [[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"9678","attributes":{"class":"media-image alignnone size-full wp-image-1124","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"500","height":"488","alt":"julialiten"}}]] Är du intresserade av att höra mer om Julia Child är det bara att komma hem till mig och jag ska trötta ut dig en afton med mat och prat, böcker och DVD:er, men i den här recensionen får du nöja dig med några milstolpar. Hon flyttade med sin man Paul till Paris 1948. På vägen dit stannade de i Rouen och åt på Frankrikes äldsta restaurang, La Couronne. Julia valde Sole meunière och vid första tuggan blev hon förälskad i en franska maten. Hennes intresse för mat växte under några år och av en slump lärde hon känna Simone Beck och Louisette Bertholle. De två kvinnorna höll på med en fransk kokbok för den amerikanska marknaden och undrade om Julia kunde översätta den. Det blev mer än en översättning. Julia tog över arbetet och tillsammans med främst Simone slet de i över 10 år med en bok som i slutänden närmade sig 800 sidor och vägde 1,5 kg. Ett monster som sålde fantastiska mängder och snabbt blev en amerikansk klassiker. Den revolutionerade matlagningen i USA och fick folk att slänga halvfabrikat och färdiglagat, för att istället ställa sig vid spisen och laga mat som fick håret i nacken att locka sig. Mycket av framgången var såklart även tack vare att Julia snart blev USAs främsta tv-kock med sitt eget program the French Chef, som fängslade miljoner tittare varje vecka. [[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"9696","attributes":{"class":"media-image alignnone size-full wp-image-1143","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"500","height":"434","alt":"11"}}]] Men nu till boken. Julia Child ville göra en bok som inte lämnade några frågetecken. Här finns därmed svar på allt om hur du ska göra saker, vad du ska göra, vad det heter, med vem och varför, hur länge och därför att. Boken börjar med vilka redskap som kan vara användbara, måttomvandlare, temperaturtabell, ordlista och annat matnyttigt. Efter det sparkar bokens tio kapitel igång. Soppor, såser, ägg, förrätter/lunchrätter, fisk, fågel, kött, grönsaker, kall buffé, desserter och kakor. Allt är smärtsamt vackert formgivet med breda marginaler, stilren typografi och fantastiskt korrekta och livfulla illustrationer av Sidonie Coryn. [[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"9697","attributes":{"class":"media-image alignnone size-full wp-image-1144","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"500","height":"429","alt":"12"}}]] En sak jag gillar med formgivningen är att recepten i vänsterkolumnen kommer efterhand som de används i receptbeskrivningen så att man slipper skumma ingredienslistan hela tiden för att se hur mycket av vad som skulle ner i det du gör nu och här. Alla kapitel är pedagogiskt uppbyggda och man lär sig att bygga på recept precis så som fransk matlagning fungerar. Det poängteras även varifrån i Frankrike många av rätterna kommer från, samt populära varianter. [[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"9699","attributes":{"class":"media-image alignnone size-full wp-image-1146","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"500","height":"423","alt":"13"}}]] Och nej, där finns inga fotografier hur mycket du än letar, men så fort det råder frågetecken eller osäkerhet kommer illustrationerna till hjälp, om så för att förgrädda ett pajskal, dekorera en fylld anka eller slakta en kronärtskocka. [[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"9700","attributes":{"class":"media-image alignnone size-full wp-image-1147","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"500","height":"752","alt":"8liten"}}]] I mångt och mycket är det här den ultimata kokboken för någon som vill lära sig grunderna och den erbjuder fortfarande en amatörkock som mig nya kunskaper jag inte hade en aning om. Jag ser det här som en bibel, min bibel. Jag tror på vartenda ord som om det vore skrivit i sten eftersom jag vet att jag inte kan misslyckas, det är helt omöjligt. Så bra är recepten...och fördummande. För ibland når de lägstanivåer på ett delikat sätt som nästan klingar Hemkunskapen i årskurs sju, men det är gjort med välvilja och hjärta. Och om du mot förmodan skulle misslyckas finns här svaren på varför det hände och vad du kan göra för att maskera din lilla fadäs. Men nu till maten. Jag testade bland annat den grillade kycklingen, Poulet Rôti, eftersom Julia menar att man kan bedöma kunskapsnivån hos en kock genom hans/hennes grillade kyckling. Och tydligen kräver en riktigt bra kyckling bara smör och salt. En fransk kyckling anno 1960 ska kanske tilläggas. Inte för att det inte var gott, men kyckling är inte vad kyckling har varit och definitivt inte när det gäller Sverige vs. Frankrike. [[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"9701","attributes":{"class":"media-image alignnone size-full wp-image-1148","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"500","height":"376","alt":"5liten"}}]] Jag var självklart tvungen att prova Julias legendariska, på gränsen till heliga, Boeuf bourguignon. En köttgryta med rödvin, smörstekta champinjoner och bräserade smålökar som blev rikskänd då den lagades i första avsnittet av hennes framgångsrika matlagningsprogram. Här får man lära sig vilket kött som passar, varför det ska torkas före stekning, vilket vin som lämpar sig bäst och varför. Och grytan är riktigt riktigt god, om än något omständlig att tillaga. Jag som lider av svår kalops-fobi fick några elak vibbar, men när jag bjöd några vänner till familjen på den här (utan min långa kärleksförklaring till Julia Child), frågade de faktiskt efter receptet. Det måste bara vara ett bra betyg. Nej, om jag ska välja en favoritgryta är det nog grytan till höger, Daube de Boeuf à la Provencale. En gryta pimpad med vitlök, ansjovis och vitt vin som kastar ut en mitt i ett svajande fält i Provence. Testa testa, den kommer garanterat att bli en ny favorit! [[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"9702","attributes":{"class":"media-image alignnone size-full wp-image-1149","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"500","height":"621","alt":"1liten"}}]] Jag testade även den evigt misshandlade Quiche Lorrainen. En paj som i Sverige alltid matas med lök och skinka, när den de facto bara ska fyllas med bacon, ägg och grädde. Sluta krångla till det, för det här var mordiskt gott. Den smöriga degen gjorde även sitt såklart. [[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"9703","attributes":{"class":"media-image alignnone size-full wp-image-1150","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"500","height":"752","alt":"4liten"}}]] Chokladtårtan Reine de Saba (Drottningen av Saba) blev även den ett paradnummer för Julia. Den är, med några mindre ändringar, med i nästan alla av Julias kokböcker...och alltid lika god. Det är en nästan kladdig chokladkaka med chokladfrosting (smaksatt med kaffe eller rom) och passar perfekt till fikan. Inte för söt och inte för mäktig...inte så galet speciell heller, men helt klart värd att ha i sin repertoar. [[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"9704","attributes":{"class":"media-image alignnone size-full wp-image-1151","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"500","height":"752","alt":"6liten"}}]] Omelett utsätts för grov misshandel överallt i Sverige. Om den inte studsar tillbaka när du kastar den i golvet så är den inte klar. Så gör man inte i Frankrike. Det här är en Omelette Pipérade som bäst beskrivs som en tjock äggkräm (för att inte förvirra ovetandes svennar), som toppas med skinka, lök, tomat och paprika. En enkel lunch som inte kräver kunskap eller allt för höga krav. Förutsatt att ni tillagar omeletten så som Julia beordrar dig, för något annat än en len, krämig anrättning är oacceptabelt! [[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"9705","attributes":{"class":"media-image alignnone size-full wp-image-1152","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"500","height":"376","alt":"9liten"}}]] Julia Child bodde även en tid i Marseille där hon envist försökte få tag på den mest genuina Bouillabaissen. Det visade sig snabbt att det fanns lika många genuina recept som det fanns genuina Marseillebor, men hon fan en gyllene medelväg och tog fram ett recept som är jäkligt bra. Återigen beroende av bra råvaror, som sig bör. Den är smaksatt med pomeransskal, saffran och tomat och går att göra galet lyxig eller "för alla", beroende på plånbok. Glöm bara inte att servera den med en klick Rouille, en kryddig vitlöks- och paprikasås att doppa ner i härligheten. Ostsufflén till höger var jag mindre imponerad av. Inte för att receptet var otillräckligt eller resultatet dåligt, men därför att ostsufflé i mina mun inte är annat än en pimpad omelett (och då väljer jag hellre originalet framför den utsmyckade släktingen). [[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"9690","attributes":{"class":"media-image alignnone size-full wp-image-1137","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"500","height":"376","alt":"7liten"}}]] Klassikerna är som de ska vara, Moules à la Marinière och Salade Nicoise. Salade Nicoisen är dock något mer genomarbetet och kärleksfullt tillagad än opassionerade matskribenters uppdateringar anno 2012. [[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"9706","attributes":{"class":"media-image alignnone size-full wp-image-1153","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"500","height":"697","alt":"2liten"}}]] Det här är en av mina absoluta favoriter i bakkategorin: Tarte aux Poires à la Bourdaloue. En paj fylld med rödvinskokta päron och frangipane (mandelkräm) smaksatt med kirsch. Mandelkrämen satt jag och åt med sked, så sliskigt god var den. Den är på gränsen till för söt, men om det skär sig mellan mig och min svärmor ska jag genast baka den här tarten och allt kommer att vara förlåtet. [[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"9688","attributes":{"class":"media-image","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"500","height":"752","alt":"10liten"}}]] Julia fick ofta frågan vad hennes sista måltid skulle vara. För det första skulle den lagas hemma och avnjutas med vänner, men inte fler än sex personer totalt. Middagen skulle bestå av allt från ostron, till anka med portvinssås, pommes Anna, endivesallad...och avslutas med en Charlotte Malakoff. En Charlotte Malakoff består av lady fingers  som man fodrar en form med och sedan fyller på med mandelkräm. Just den här varianten spetsades med apelsinlikör och toppades med färska jordgubbar. Jag hade klarat mig utan apelsinlikören, annars är det här en riktig showstopper. Min ser något brokig ut, men jag vet ingen som inte skulle vilja ha den här på sin dödsbädd. [[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"9693","attributes":{"class":"media-image alignnone size-full wp-image-1140","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"500","height":"670","alt":"3liten"}}]] Nu blev det inte så för Julia. På slutet avlöste sig olika åkommor varandra. En infektion vägrade att ge med sig och tillslut fick Julia nog. Hon sa till sin läkare att hon inte orkade mer och att hon inte ville tillbaka till sjukhuset. Han gick med på det. Den kvällen bad Julia sin assistent att laga löksoppan från Mastering the Art of French Cooking, en av hennes absoluta favoriträtter. Efter middagen gick hon och la sig och vaknade aldrig igen. Hon dog den 13 augusti, 2004, två dagar före sin 92a födelsedag. Och löksoppan är verkligen något speciellt, kanske för att jag ständigt har historien ovan kluckandes i bakhuvudet. Den består bara av lök, smör, strösocker, oxbuljong, vitt vin, salt och peppar, men förvandlas efter tålmodigt karamellierande av löken till en fantastiskt fyllig soppa som får det att pirra till i hela kroppen. [[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"9707","attributes":{"class":"media-image alignleft size-full wp-image-1154","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"244","height":"319","alt":"Faktaruta julia"}}]]Och nu, efter en milslång kärleksförklaring: betyget. Well, vad säger man om en bok som piskade liv i ett helt folk och lärde dem att laga kvalitativ mat och dessutom fick de att njuta på köpet? Med en nästan manisk strävan att utbilda alla som vänder på första bladet, till att bli så bra hemmakockar de bara kan. Jag älskar den här boken! Jag är så trött på alla kockar och konditorer som ger ut böcker...med samma recept! Inget nytt, bara ett evigt tjat om att de vill ge ut böcker med recept som håller. Med klassiker man aldrig tröttnar på och recept som inte går att misslyckas med. Släng dem, släng allt! Bränn skiten och köp Mastering the Art of French Cooking istället. Här finns allt du behöver veta om fransk mat, speciellt om du köper boxen som även innefattar volym nummer II. Och jaa, det finns säkert förståsigpåare, snobbiga hemmakockar och stolta köksmöss som vågar sig på att säga att Julias Boeuf bourguignon inte är så speciell och att hennes recept är daterade, långa och komplicerade. Att det här bara är en simpel Hemkunskapsbok i vuxet format. Men det skiter jag i! Mastering the Art of French Cooking kommer garanterat att bli en kär vän, käresta, älskare/älskarinna till många matintresserade. Den här 50 åringen kan fortfarande dansa, och jävligt bra dessutom! [[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"9695","attributes":{"class":"media-image alignleft","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"120","height":"167","alt":"Omslagliten"}}]] Mastering the Art of French Cooking går bland annat att köpa på här.

// Mattias Kristiansson, www.bakemyday.se

Alla matfoton är tagna av Emma Wallte.