Bland hobbitar och dödkött
Vad skulle kunna passa bättre till en lördagsmiddag med tre hungriga bröder än lågtemperaturstekt ryggbiff i bit, hemvevad bearnaisesås och egenhändigt friterad pommes? Av lovorden att döma: inget.
Det blev succé. Bearnaisesåsen skar sig inte trots att det var min jungfrufärd över detta förrädiska vatten som smöremulsioner sägs vara. Mina pommes var själva essensen av friterad potatis. Ryggbiffen var så där nästan erotiskt saftig som den blir när den får ligga och svettas på 80 grader i några timmar och placerade sig perfekt mellan blodig och rosa.
Men. Ett stort men. Jag hade garderat mig med det där australiensiska premiumköttet som Coop skryter så om, dels eftersom det här med att köpa nötkött är som att spela på lotto, dels eftersom det faktiskt är det enda sättet att få tag på ryggbiff med kappan kvar i Kalmar. Men, som sagt... Det var lite väl hängmörat det där köttet och hade den där mjölksyrebismaken* som man kan hitta i stora gröna oliver och som påminner om bäbisbajs. Jag blev förstås besviken, men bröderna åt med gusto ändå. Och bearnaisesåsen maskerade visserligen den läbbiga bitonen väl, men ändå? Lägger man upp närmare 300 kronor för en bit kött i det särskilda syftet att ingenting ska få gå fel med kvällens mat så är det förstås en riktig nesa.
Men som sagt, bröderna åt lyckligt ändå och lillbrodern Daniel gav mig förmodligen den omständigaste och märkligaste komplimang som någonsin förärats en kock:
(Uttalas på västgötska) "Alltså, innerst inne är jag nog en fantasykille sådär. Och jag har ju alltid velat vara där bland hobbitarna liksom. På den där världshuset Prancing pony och dricka massa öl... Och så, så äta någonting sånt här. Det är nog livet."
Visserligen är det inte verbatim, men nära nog. Så kvällen blev trots allt väldigt lyckad.
*Jag vet inte om det är mjölksyra och ens om det var hängmörningen som var boven. Kvällen är för sen för att jag ska orka slå i On food and cooking för att kontrollera mina påståenden.
Kommentarer
Jag åt precis det köttet i går, men kände inte av någon bismak alls. Hann tyvärr inte lågtemperatursteka köttet denna gång men annars brukar jag sätta ugnen på 60 grader och köra det i 7-8 timmar. Det kan bli bibliskt. Skrev om ett på sådant vis tillagat lamm här: http://carlholmgren.com/2007/04/07/agnus-dei-med-potatisgratang/
Smöremulsionsträsket har även jag klampat ned i och det är svårt att ta sig ur. Å andra sidan, varför skulle man göra det?
http://carlholmgren.com/2007/04/15/smoremulsionsrepetition/
http://carlholmgren.com/2007/04/15/sauce-bearnaise-–-la-recette/
Jag tror att det är vakuumpackningen som är boven. Själva vitsen är ju att köttet ska få lågt pH för att öka hållbarheten. Om man tar det ur förpackningen, klappar av och låter ligge i kyl någon/några dagar i ett litet tält av muslin (eller myggnät) brukar det bli bättre.
Men snart bor du i Stockholm och då finns det ju alternativ! Testa att gå ner ytterligare i temperatur.
j: Tack för tipset, nu blev jag hungrig!
Lisa: Det ska jag minnas, tack!
Patrik: Ja, då jäklar ska det bli köttfrossa av! Då ska jag defintivt testa med ännu lägre temperatur.
Ni kanske rentav kan ha en ko på stugtomten?! ;-)
Gunilla: Tro inte att jag inte redan övervägt tanken... :oops: Min stora dröm är att ha två stycken små fjällkor som går och betar fridfullt bakom huset.
Jag tycker inte att broderns komplimang var så konstig alls...eller ja lite, men jag tror att jag förstår den. Du bjöd på en sådan matupplevelse att han kunde fantisera sig bort i Tolkiens värld, sådan mat som man kan föreställa sig men aldrig riktigt hittar. Själv skulle jag gärna vilja hitta godis som ser så gott ut som det i 70-talsfilmen Kalle och chokladfabriken, men det går sådär. Finns det ingen marknad för tapeter som smakar frukt? :)
Sidor