Äntligen kom vi iväg på Frantzén & Lindeberg.  Krogkritiken har genomgående hyllat de hyperambitiösa kockarna som på rekordtid tagit sig upp i det svenska toppskiktet. Frågan var alltså aldrig om det är bra utan hur bra det är. Jag stämmer in i hyllningskören men med några reservationer.  Jo, visst är de på tio-i-topp listan. Jo, visst förtjänar de redan nu en stjärna. Men ska de vara med och slåss om de absoluta topplatserna på min privata lista (som toppas av Noma) krävs fortfarande en putsning av både meny och matsalsarbete. Konstigt vore annars efter bara ett par månaders möte med den kräsna Stockholmspubliken.

a) Rätterna är för söta, redan ägg- och kavringglassen till den första lilla förrätten ger en sockerchock. Då är jag ändå väldigt svag för sötma i salta rätter.

b) Meny är lite för tung i gumpen. Brynt, salt och sött i alltför många rätter blir till en sammanlagd överdos även om varje rätt i sig är balanserad. Orkestrering är lika viktigt som de enskilda rätterna i en omfattande meny.

c)  Småsaker: Några av smakkombinationerna var oharmoniska i min mun, men jag börjar i och för sig närma mig den konventionella tantåldern. Brödet är lite opersonligt och jag och de flesta brödälskare föredrar mer motstånd i texturen och tydligare skorpa som ger karaktär. Det sagolika brynta vispade smöret som serveras till kompenserar till viss del. Sommartryffel smakar bara sågspån i min mun och att få den hyvlad över rätten är säkert tjusigt men blir till en antiklimax.  Jag har lite svårt att förstå vurmen för att servera hemgjorda syrliga karameller och klubbor när de smakar precis som industrins.

Låter jag gnällig? Det var inte meningen, men så här är det. Ju högre en krog siktar, ju mer smakerna och konsistenserna  utmanar, desto större risk är det naturligtvis att en eller flera av rätterna inte passar de enskilda gästerna. Men när kockarna lyckas pricka in just dina smaklökar transporteras du i gengäld till en annan dimension där maten blir till en transcendental upplevelse.

För att förklara varför besöket på Frantzén & Lindeberg inger mig hopp om både krogen och svensk gastronomis framtid behöver jag bara i minnet framkalla den bästa rätten som hamnar på min tio i topp-lista över krogrätter överhuvudtaget. Knaperstekta bitar av kalvbräss med perfekt stunsiga bitar kronärskocka, puré på kronärskocka med mandlar och lakritsgranulat. Inte bara för att rätten i sig är vidunderlig utan för genidraget att servera en ganska snipig beaujolais till. Genom den svarta magi lakritsen utövar förvandlas vinet nämligen till en fyllig zinfandelliknande brygd. Så bra att man ryser. Lika fulländad var den mer puristiska anklevern med intensivt aromatisk puré på långlagad citron , en halv färsk dadel och ett stråk Ceylonkanel. Pilgrimsmusslan med maillardorgier i form av bland annat rostat bröd och tobakshonung nådde nästan samma höjd.

Been there, done that. Ser fram mot fortsättningen. Du äter möjligen bättre på ett fåtal ställen i Stockholm men vill du ha en yster cirkus för alla sinnen är Frantzén & Lindeberg det självklara valet redan idag.