Återigen studsar jag mot ett inlägg från en av mina medskribenter här på Taffel. När Erik förklarade sin kärlek till flanken så fick jag inspirationen till att lyfta min kritik mot vår svenska köttdisk.

Jag blir så glad! Fick just prova fyra olika öl från Sigtuna Brygghus. East River Lager, Extra Sigtuna Bitter (fyndigt!), Sounth Pasific Pale Ale och Sigtuna Red Ale för att vara mer precis. De två första var klara favoriter med härligt fruktig och fyllig doft och en smakkamp mellan den amerikanska humlen i East river och den brittiska i ESBn. Jag kan nog tycka att den amerikanska har ett visst övertag, men då har jag alltid haft en viss svaghet ”for all things American”.

Jag har inte läst den. Jag har inte 100 % koll på vilka som fick vilken utmärkelse, men jag har inte missat att White Guide (WG) har kommit ut. Inledningsvis kan jag säga att jag delar mycket av Robins kritik och att varken WG, Sveriges bästa bord (finns den fortfarande) eller Guide de Michelin är något jag religiöst läser eller ens har särskilt stort intresse för. Internets uppkomst har på något sätt fråntagit dessa skrifter sitt ursprungliga, och beundransvärda syfte.