Vad har gått fel i grisuppfödningen? Och vad ska vi göra åt det? Blir det grisfest i jul, trots allt. Släpp loss i diskussionen om grisens framtid och förflutna! Ordet är ditt.

Närmaste tiden är det kött-tema på Matgästen. Vi har bett några köttentusiaster att berätta om sin favoritbit.

De gamla aztekerna åt hjärtat av sina fiender. Med hjälp av en kniv med ett blad av obsidian gröpte de hjärtat ur sina fiender och åt det rått. Förutom fienderna var det många unga frivilliga som erbjöd sig att bli offer till de alltid törstiga gudarna. Hela idén med att äta hjärtat var att få fiendens eller offrets mod och styrka, att äta hjärtat var ett slags nattvard, man blev helig via ett människohjärta.

Jag känner detsamma när jag äter hjärtat av ett djur. Har än så länge testar kor, kalvar, grisar, kycklingar, älg, ren och björn. Hjärtat är en muskel och köttet erbjuder motstånd, det är inte lättsmält föda, det kräver goda tänder. Under medeltiden trodde man att hjärtat fanns i mitten av kroppen och att alla organ cirklade kring hjärtat, kroppens sol i människans kropp. Det krävde stulna kroppar och upproriska läkare att ställa allt tillrätta och sätta hjärtat i kroppens periferi, en aning åt vänster.

Skräcklitteraturen är fylld av vampyrer och varulvar, hjärtat är lockande, där gömmer sig människans substans, blodets sacro sanctorum. Jag äter hjärtat ganska rått, bara in i stekpannan med salt och peppar, ibland kan det ingå i en stor barbecue, där hjärtat grillas lätt.

När jag äter hjärtat av ett djur som har levt lyckligt får jag en del av djurets lyckliga minne. Inga fabrikhjärtan kan ge mig den känslan.

Ana Valdés är egensinnig kulturskribent och samhällsdebattör, du kan läsa mer av henne på Ekopolitan.

Malin Winbladh är inte bara en hejare till matlagare, hon är dessutom skolinspektör. Fint som snus alltihopa!

Jag har köpt en hel ren från Blindhs i Funäsdalen, av jättefin kvalitet. De flesta delar hade jag inga problem att hitta bra recept till men bringan var lite knepig.

Efter att ha konsulterat Lisas senaste kokbok så tog jag och anpassade hennes recept på rådjursfärs efter mina behov och resultatet blev mycket lyckat.

Naturligtvis kan du laga rätten på annan vild bringa också. De små spjällen som skurits ut serverade jag till och barnen var nog mer förtjusta i dem än i rullen.

Pensla med en blandning av soja, olja och lite honung och stek i ca 20 minuter i 200 grader.Detta gjorde jag medan rullen vilade i folie. Då fick även klyftpotatisen lite färg, den fick nämligen först stå inne i 30 minuter tillsammans med rullen.

Mängden sichuanpeppar beror helt och hållet på kvalitetet. Om du får tag i en riktigt stark får du skära ner på doserna. Rosta alltid sichuanpeppar i torr panna tills den doftar innan du använder den.

Servera med klyftpotatis, chutney och en kålsallad med rödkål, rödlök, blodapelsin, pumpakärnor och hackad koriander. Till detta kan du göra en sås med viltfond och lite grädde smaksatt med en gnutta mese.

Två systrars renrulle

• 500-800 g tunnbringa från ren med ben
• 300 g renfärs
• Kryddblandning:
• 2 tsk torkad timjan eller en liten näve färska repade blad
• 2 tsk flingsalt
• 1 msk rostad stött sichuanpeppar
• Kryddning till färsen:
• 1/2 dl friterad schalottenlök
• 1/2 dl torkad blandsvamp
• 1 msk ljust muscovadosocker
• 1 tsk salt
• 2 tsk rostad stött sichuanpeppar
• 2 tsk rivet apelsinskal
• 1/2 – 1 tsk chilipasta
• Till servering:
• Klyftpotatis
• Kålsallad
• Chutney
• Viltsås

1. Blötlägg svampen i ljummet vatten 20 minuter. Fräs den i lite smör så att smakerna lockas fram.
2. Bena ur bringan och lägg köttet som en sockerkaksbotten i en rulltårta. Klappa in kryddblandningen. Blanda alla ingredienser till färsen och bre den på brungan som sylt i rulltårta. Rulla i hop till en jämn rulle och bind om med bindgarn.
3. Bryn rullen runt om och låt vila ett tag. Rullen går bra att förbereda dagen innan den serveras så gottar smakerna till sig riktigt.
4. Stek rullen i ugn 175°C i 1 timme och 1 kvart. Låt vila insvept i folie ca 15 minuter Skär upp i tunna skivor.