Lotten (även kallad Loten av vissa yngre swanljungska familjemedlemmar) har de senaste åren varit en mycket otidsenlig passion. Otidsenlig för att den drabbat oss litteraturälskare i december och inte till påsk, då passioner står som spön i backen.

Varför förklara hemlisbloggandets ädla konst här när Lotten förklarar den så mycket bättre själv? På grund av juldästhet och viss ovana hos matnördar pågår gissningen ända fram till nyår och ett ytterst fint hemligt pris författat av en er närstående matnörd står på spel. Och ett tillägg till er rutinerade gissare: INGA SNABBA RÄTTGISSNINGAR! Låt de stackars illitterata dunungarna som är matnördarf å en chans först.

– Jaså där är du! Så dags att komma nu!

Joppe stod alldeles stel. När tant Ebbe märkte att han inte svarade, skulle hon nog bli förfärligt arg. Men han kunde inte prata.

– Nu kommer du in och äter lunch medan jag vet var jag har dig! Uppstekt gröt!

Joppe såg henne välta lite gröt i stekpannan. Ur skafferiet tog hon fram flott som lades i hela klumpar på gröten. Det var alldeles för mycket, men Joppe kunde ju inte säga till. Otäcka tant Ebbe! Nu skvimpade hon ut lite mjölk på tallriken. Joppe åt under tystnad.

– Vad säger man när man har ätit då, sa tant Ebbe.