Kalvbogen som (nästan) aldrig tog slut

Vi är tidsoptimister i köket, både jag och min man. Det tar emot att erkänna detta. Tillägas ska att det inte är själva tillagnigen av mat som tar längre tid än vi tror. Det är snarare så att det sociala umgänget i samband med maten distraherar oss.

Eftersom vi själva är sex personer i familjen, räcker det att vi har goda vänner på besök för att det ska bli gemytligt smockfullt runt matbordet. När vi senast hade familjen L på besök, var vi fyra vuxna och sju barn; alla lika matglada. Då var vi tacksamma över att ha insett, långt om länge, vad som är det perfekta upplägget för en middagsbjudning när man lider av den ovan nämnda tidsoptimismen.

Vi bjuder helt enkelt på charkuterier, bröd och diverse marinerade godsaker till förrätt. Ja, det krävs inte något mer revolutionerande än så, att komma undan med en förrätt som både är rasande god, och löjligt enkel att förbereda. Alla blir nöjda, det smakar gott, och det kräver inte några avancerad e förberedelser.

Varmrätten? Den består givetvis av ett stort fat med pasta. Just den kväll då familjen L hedrade oss med sin närvaro, bjöd vi på en riktigt bra ragu på kalvbog. Köttet hade vi slängt in i ugnen så snart vi vaknade på morgonen. Ragun var färdig på spisen, och väntade bara på att blandas med spänstig, nykokt linguine.

Anrättningen uppskattades av samtliga runt bordet. Det togs om, både en och två gånger. Det underliga var att den trots detta räckte till ytterligare två måltider. Det är helt klart något märkligt med långlagat kött, som serveras på detta vis. Köttet är makalöst drygt. Detta är ytterligare ett argument för att långlaga kött, som om det nu inte räcktemed att det är enkelt och gott.

Nu undrar kanske någon vad jag bjuder på till dessert, efter en sådan här måltid? Givetvis bjuder jag på hemlagad glass. Jag hänvisar er helt sonika till min vanliga hemvist, Smaskens.nu, där ni hittar den körsbärsglass som avslutade just denna trevliga och goda måltid.

Charkuterier, pasta med långlagat kött, och därefter glass. Där har ni en oslagbar kombination, som (jo, faktiskt) kan varieras i oändlighet.

IMG_7700

Ragu på långlagad kalvbog

RECEPTMAKARE: ANNIKA INGEMARSSON

Portioner: väldigt många

Tid: 8 timmar i ugnen + cirka 20 min till själva ragun

Enklare och godare varmrätt går knappast att uppbringa. Lägg därtill den närmast klichéartade känslan att sitta och trängas runt bordet, vilket givetvis iklätts en vit duk, med ett rågat pastafat, klang från vinglas, glada barnröster och klirr av bestick mot tallrikar. Om man vill få lov att omfamna sin inre italienska matrona, är detta det absolut enklaste sättet – tro mig.

  • 1,2 kilo kalvbog med ben
  • salt
  • svartpeppar
  • 3 msk olivolja
  • 4 dl vitt vin
  • 1 morot, fint tärnad
  • 3 schalottenlökar, finhackade
  • 3 vitlöksklyftor, rivna
  • 1dl hackad bladpersilja; blad och späda stjäkar
  • 2 stjälkar selleri, finhackade
  • 2 lagerblad
  • 1 tsk rörsocker strö
  • 1 burk Mutti krossade tomater
  • 2-3 msk Mutti trippelkoncentrerad tomatpuré
  1. Häll olivolja i en emaljerad gjutjärnsgryta, eller annat för ändamålet lämpligt kökskärl.
  2. Fördela grönsakerna i botten av grytan.
  3. Salta och peppar kalvbogen runtom, och placera den ovanpå grönsakerna.
  4. Häll över vin och tomatkonserv.
  5. Salta och peppra på vinet och tomatkonserven, samt strö över rörsockret.
  6. Lägg på locket, och ställ in grytan i en kall ugn. Sätt ugnen på 95 grader, och låt köttet tillagas i uppemot åtta timmar.
  7. Tag ut grytan ur ugnen. Lyft varsamt ur kalvläggen. Putsa bort fett, och riv isär köttet.
  8. Blanda ned tomatpuré i såsen, och låt den reducera tills den tjocknar, och drygt halva mängden återstår. Blanda ned köttet.
  9. Smaka av med salt, peppar och rörsocker.
  10. Servera med nykokt pasta, parmesanost och svartpeppar. Eller, slunga allra helst kalvragun med pastan, och servera på ett stort fat. Strö gärna över lite mer hackad bladpersilja.

4 kommentarer

  1. LISA skrev:

    Jag ber att få protestera mot påståendet att långlagat köt är drygt. Det skulle ju innebära att det var något FEL på mig, min man och Fia Gulliksson som tillsammans satte i oss drygt 1 kg långlagad fläskkarré för några veckor sen. Är det så du menar? Va, va??? :)

  2. Gottgottgott!

  3. Annika skrev:

    Lisa: Det vore mig fjärran av påstå att det skulle vara något fel på er. Ni verkar helt klart dela en hälsosam aptit ;-)
    Kanske hade ni helt enkelt inte grundat med lantbröd, tre sorters salami, coppa, olivolja, och marinerade kronärtskockshjärtan? Det är den enda förklaring jag kan komma på.

    Anna Billing: Tack! Ja, gottgottgott och man blev mättmättmätt.

  4. Hanna skrev:

    Visst är långlagat drygt, men det mste ha varit något magiskt med denna ragu om den räckte så långt! Att smaken däremot var magisk tvivlar jag inte på! (Där fick jag till det va?)

Prenumerera på kommentarerna för detta inlägg (RSS).

Tyck till!