Chokladtoppen: I bruna bönors våld
Rebecca Törmä är en av våra favoritbloggare. Strålande ambitiös och generös. Dessutom en rutinerad chokladexpert. Vi bad henne sätta samman en topplista.
Jag har alltid varit dyr i drift. Det är i alla fall vad mina föräldrar brukar säga. Att jag fastnade i finchoklad-träsket som 13-åring var alltså inte särskilt överraskande. Medan mina kompisar lyssnade på Håkan Hellström satt jag och läste allt jag kom över om kakaobönor, chokladtillverkning och marknadens olika producenter.
Choklad är , som ni säkert vet, gjord av kakaobönor som ursprungligen legat i en rugbybollsformad kakaofrukt. När bönorna torkats, rostats och malts och blandats med socker och eventuellt sojalecitin samt vanilj, blir det choklad. Man kan med andra ord säga att choklad är sötad frukt. Och det är det som gör choklad så spännande. Olika sorter kan skilja sig åt lika mycket som äpplen: Ett syrligt, knallgrönt Granny Smith smakar helt annorlunda än ett sött, rosakindat Royal Gala. Det finns tre typer av kakaobönor med mycket olika karaktär. Criollo ger fruktig choklad medan Forasteros ger kraftig och bitter choklad. Den sista bönan, Trinitario, är en korsning av de två andra och ger choklad med otroliga smakvariationer beroende på var den vuxit.
Vilken böna man föredrar är oerhört individuellt. En del tycker inte alls om rökig choklad från Ghana medan andra älskar den tillsammans med ett kraftigt rödvin. Några blir lyriska av choklad med citrustoner från Madagaskar, medan en del anser att den smakar på tok för surt. Det gäller alltså att prova sig fram.
Personligen är jag allätare och väljer efter humör och väder. En solig majdag önskar jag choklad med antydan av röda bär. Men nu, regniga höstkvällar, tycker jag kraftig och kryddig choklad passar bäst. (Criollochoklad från Madagaskar är dock det jag skulle välja om jag tvingades välja en enda sort.)
Att göra en topplista på mörk choklad är som ni förstår väldigt svårt, men jag ska ge det ett försök. Fast då blir det utan inbördes ordning och med olika märken istället för specifik choklad.
1. Valrhona: All Valrhonas choklad är elegant och mild, och brukar ofta vara lätt för nybörjare. Mina personliga favoriter är den fruktiga Palmira från Venezuela samt Gran Couva från Trinidad som har hasselnötstoner. Båda dessa är årgångschoklad och dyker upp i butikerna i oktober varje år.
2. Pralus: François Pralus är en fransman som lyckats bygga upp ett riktigt bra chokladföretag på några få år. Han har numera 18 kakaoplantager världen över, varav de flesta är ekologiska. Pralus choklad är den kraftigaste och med störst variation jag smakat. Vill du uppleva stor skillnad ska du smaka Ghana och Madagascar.
3. Amano: USA är inte direkt kända för kvalitetschoklad, men de senaste åren har det dykt upp flera företag som gör choklad i klass med fransmännens. Amano hör till den skaran. Deras Jembrana, tillverkad av bönor från Bali och Indonesien, smakar fransk chokladtårta. Rena ruineringen, men värd sina pengar.
4. Amedei: Italienska Amedei gör otroligt ljuvlig och balanserad choklad, men de allra bästa kakorna är tyvärr hutlöst dyra. Porcelana och Chuao hör till mina absoluta favoriter.
5. Felchlin: Från Schweiz kommer vanligtvis mjölkchoklad, men Felchlin är ett företag som även tillverkar mycket högklassig mörk choklad. Tyvärr vänder de sig främst till professionella, men får du tag i en kaka av deras Bolivia-choklad kan du skatta dig lycklig.
6. Malagasy: Från Madagaskar kommer två chokladkakor av företaget Malagasy som är märkta Equitrade, vilket innebär att producenten tar hänsyn till miljö- och arbetsförhållanden. Jag, som alltid är svag för fruktig choklad, tycker dessa håller hög klass och är ett bra alternativ .
7. Michel Cluizel: Tycker du om choklad med kraftig smak är franska Michel Cluizels plantageserie ett bra val. I den ingår choklad från Madagaskar, Venezuela, Saint Domingue, Papua Nya Guinea och São Tomé. Alla dessa fem är fantastiska, men ska jag välja en blir det Madagaskar-chokladen som har underbara toner av exotisk frukt och citrus.
8. L’Artigiano: Detta italienska företag producerar både ren och smaksatt choklad av hög kvalitet. Ett av få företag som lyckas kombinera kryddor och choklad utan att smaksättningen tar över. Jag blir knäsvag av deras mjölkchoklad med havssalt och pepprig olivolja.
De här producenterna hör till mina favoriter för jag vet att jag aldrig blir besviken när jag öppnar en chokladkaka av dem. Och besviken är det sista du vill bli när du betalat mellan 50 och 150 kronor för 100 gram choklad. Men har du väl en gång tagit steget in i Criollobönans värld kommer du aldrig att återvända. Aldrig.
RSS 2.0
Tack Rebecca för den mycket informativa och fina sammanställningen! Köpte massor med choklad, bla Valrhonas mjölkchoklad som du tipsat mig om härom dagen, men allt blev kvarglömt i en påse på en buss och har ännu inte hittats. Sorg.
Men Pia, vilken traumatisk upplevelse
. Du får se till att ta dig till en välsorterad chokladbutik snarast möjligt.
Du öppnar upp en ny värd att utforska, och skriver så bra om smaker, kataktärer. Alltid älskat choklad och bara mörk choklad men nu när du ger sån kunskap så blir det goda också intressant att lära sig mera om! Tack!
Inspirerande & lärorikt! Jag riktigt känner din entusiasm över dessa sköna bönor och blir mer och mer nyfiken. Måste komma på någon av dina chokladprovningar och blir frälst
@Mea: Vi får se till att anordna en chokladprovning snart. Det har ju varit på tal om en twitter-provning, så varför inte slå slag i saken?
@Kari: Jag ska göra mitt bästa för att frälsa dig
.
Pralus är helt klart min favorit, sen tycker jag det är roligt att choklad kan smaka så olika beroende på humör (eller vad det nu kan vara). En dag kan Pralus 80%iga Fortissima smaka ljuvligt och nästa dag tycker man den är för sträv.
Amadei tycker jag var trevlig men är inte säker på att jag tycker den slår min favorit, dock är den väldigt mjuk och len vilket är trevligt.
Michel Cluizel har jag inte riktigt fastnat för. Men så har jag inte riktigt testat så många olika av detta märke.
Valrhona har jag inte heller testat så många av, men den är rätt trevlig.
De andra märkena ska jag försöka lägga på minnet och se om man kan hitta någon gång när man är ute och letar ätbar choklad. Jag håller helt med dig om att man aldrig kommer gå tillbaka till vanlig billig choklad. I budgetskiktet skulle jag placera Anthon Berg i topp, en chokladkaka med karaktär som man kan hitta i vanliga matvaruaffärer. Att deras rättvisemärkta är goda dessutom är en klar bonus.
@Emil O: Kul med en till som fastnat för Pralus. Det är verkligen som du säger, den chokladen njuter man av efter humör.
Gillar du Fortissima kan jag tänka mig att du tycker om Michel Cluizels Vila Gracinda (från Saõ Tomé). Det är en kraftig och ganska kryddig choklad.
Anthon Berg är helt okej, men jag klassar den som ”lagomchoklad” eller ”mellanmjölkchoklad”. Ger inte riktigt den där njutningen jag önskar.
Nu blir jag så oerhört ledsen över att jag inte tycker om choklad. Alls. Vad jag skulle vilja tycka att det är gott när du skriver så fantastiskt medryckande!
@Margit: Det kanske går att locka dina smaklökar in i finchokladvärlden? Jag är beredd att göra ett försök.
Hej Rebecca,
Fin artikel. Har en chokladfontän hemma och tänkte bjuda kanske 10 pers på den tillsammans med frukt, marshmallows m.m. Vilken choklad ska jag välja att smälta ner till det här?
@Ola: Hej! Lyckost, det är nog en av de bästa desserterna. Det beror på hur mkt pengar du vill lägga. Allra helst skulle jag köra på Felchlin (Madagascar) som ibland säljs i förp. a 500 g. eller i ”pellets” uppvägt i påsar. Dessvärre finns denna på få ställen, men Annelie K i Uppsala har.
Nästa alternativ är Valrhonas blockchoklad. Manjari passar bäst till frukt, men även Caraibe funkar bra (något mildare).
Ytterligare alternativ är Callebaut och Chocovic som går att köpa i pellets. Inga personliga favoriter, men lägre i pris och funkar bra till fontäner.
En mörk choklad som verkligen är i budget-segmentet, men som jag tycker fungerar utmärkt, både för smaken och för samvetet (fair trade och kravmärkt) är Coop änglamarks ”dark chocolate”.
För en dryg tjuga per hundra gram passar den utmärkt för en fattig students plånbok, och ger ett bra bang-for-buck!
Tack för en toppengenomgång av chokladen Rebecca, jag har njutit av de flesta av dessa märken och älskar att jämföra Cluizels olika plantager för att känna skillnaden i smakerna!
@Magnus: Håller med, Änglamark gör en del riktigt bra saker. Men inte riktigt så bra som Cluizel. Deras plantagechoklad är, som du skriver, ren njutning. Jag hoppas det kommer ytterligare någon snart, gärna från Cuba.