Ni andra må ägna lata sommardagar åt strandliv, syltkok eller djupdyk i deckarmörkret. Jag har ägnat mig åt rättika. Vi umgås allt intensivare, rättikan och jag, sedan jag tog språnget och flyttade till Japan för en tid sedan.

Jag var en av dem som brukade tycka att rättikan var en rätt banal och blek rotsak. I svenska grönsaksdiskar lever rättikan ett doldisliv och oftast hamnar den i grönsalladen där den skivas ner på samma sätt som kusinen rädisa.

I Japan har jag upptäckt att rättikan är glamourös. Här kallas den daikon (大根, stor rot) och får ofta i riven form pryda sashimin.  Rättikan syns även kokt i misosoppan eller gryträtten, rå i salladen eller riven som dip till tempuran för att hjälpa matsmältningen på traven. Den japanske stjärnkocken Nobuyuki Matsuhisa (kallad Nobu liksom hans krogar ) använder även rättikan som köksredskap. Han stryker rättikans snittyta över sega bläckfisktentakler för att möra dem innan de kokas.

I kölvattnet av de asiatiska kökens segertåg över världen används rättikan allt flitigare. En annan gång kan vi diskutera orättvisan i att klumpa ihop de vitt skilda köken under beteckningen ”asiatiska”. Idag håller vi oss till rättikan och konstaterar att den är mild i smaken och fast och krispig i konsistensen. Egenskaper som gör den till en optimal kompanjon i grytor och långkok eftersom den lätt absorberar andra smaker men inte kokar sönder. Rättikan skördas sommar som höst i Sverige och finns därmed i stort sett året runt i diskarna. Förutom de vanligaste vita rättikorna, som kallas istappsrättika,  förekommer även rödaktiga, svarta och lila varianter. Dessa är dock betydligt starkare och träigare och kan inte användas på precis samma sätt.

Ett litet japanskt tips som fungerar även i Sverige är att stansa ut figurer ur rättikan med hjälp av pepparkaksformar. Här i Japan finns det naturligtvis särskilda redskap för ändamålet i form av körsbärsblommor, fiskar och andra typiskt japanska figurer.

Japansk rättikssallad (daikonsallad)

Receptmakare: Susanne Kärringer

Portioner: 4 som tillbehör

Tid: 20 minuter

Wakamealger (ätliga brunalger), som är vanliga i de japanska och koreanska köken, är fullproppade av vitaminer och mineraler. Algen har blivit allt populärare även i Västvärlden allteftersom råkost och makrobiotisk mat vinner mark.

Wakame doftar omisskännligt av salt och hav. I samspel med dressingen ändrar smaken karaktär och balanseras fint av soja, socker och risvinäger. Dressingen fungerar även utan risvinägern för den som likt min man skyr vinäger och ättika.

• 1 bit (cirka 350 g) istappsrättika
• 1 liten gurka
• 100 g torkade wakame alger
• Dressing:
• 1/2 dl japansk risvinsvinäger
• 1 tsk ljus japansk soja
• ½ tsk socker
• 1 tsk finhackad saladslök
• 4 msk neutral olja, gärna rapsolja

1. Blötlägg wakame algerna i kallt vatten tills de har svällt till mångdubbel storlek. Skala rättikan och riv på rivjärnets grova sida (eller skär den i tunna stavar). Lägg i kallt vatten, ca 10 minuter. Riv eller skär gurkan i liknande stavar.
2. Häll därefter bort blötläggningsvattnet från rättikan och wakamen och blanda rättika, wakame alger och gurkan i en skål som du ställer in i kylen.
3. Blanda risvinsvinäger, soja, socker och lök till dressingen. Tillsätt oljan under vispning. Häll dressingen över salladen före servering.