03 maj 2009
Artikeldskussion: Är matmil ett bra mått?
Långväga mat har varit ett hett ämne senaste åren. Krav har rests för att varje livsmedel ska märkas med antalet mil det färdats. Kritiker menar att den största miljöbelastningn i regel sker när och om konsumenten tar bilen till affären och kallar hela tilltaget protektionistiskt. Vad tycker du? Ska mat producera tryggt nästgårds eller där förutsättningarna är som bäst?
RSS 2.0
Jag kan ju inte hålla tyst, min omgivning brukar påpeka det. Likadant här, en snabb kommentar tvingar sig ur munnen/tangentbordet:
Jag måste uppmana er att läsa åtminstone en av länkarna:
http://vinlusen.blogspot.com/2006/12/grnt-rttvist-och-nra.html
Hur har jag kunnat undgå den tidigare? Mycket intressant!
Jag tycker sådant här är svårt, har själv stått och funderat på min lokala ICA om det är bättre att köpa ekologiskt från holland eller icke-ekologiska från gotland. Får läsa på lite bland artiklarna här och se om jag blir smartare…
Pipopp: Jag tror att flera av oss läste och diskuterade detta oerhört livligt när det var aktuellt. Jag vet inte om du läst originalartiklarna eller bara Vinlusens sammanfattningar. Du kan också läsa min diss av några av argumenten i kommentarerna nedanför Vinlusens inlägg. I synnerhet när det gäller rättvisemärkning utgår vissa ekonomister att det finns en naturlig frisk marknad för t ex som förstörs av Rättvisemärkt. Ingenting skulle kunna vara mer felaktigt. Det som gör marknaden sjuk är groteska subventioner, strafftullar och jordbrukspolitik. Inte att någon procent av odlarna vill producera under villkor som överensstämmer med mänskliga rättigheter. Om man tycker att mänskliga rättigheter är ett hot mot den (nu icke-befintliga) fungerande marknaden så för all del…
Med det resonemanget att enbart ekonomi och lönsamhet skulle också det vara oetiskt att bygga varumärken med hjälp av livsstilsargument som ”Coke is It” eftersom det stör den ”naturliga marknaden”. Det hela bygger på en djupt obehaglig människosyn där råvaruproducenter varken får förädla produkterna vi i Väst behöver eller ens ladda sina respektive ”varumärken” med olika värderingar. Rättvisemärkt skapar helt enkelt en ny marknad bredvid den befintliga. Den är på intet sätt perfekt men tycks mig mindre vidrig än den befintliga.
Just nu är de stora jordbuksjättarna och lantbruksorganisationerna oroade över att deras metoder för första gången ifrågasätts. Därför målar de upp skräckvisioner om hur ekologisk eller rättvisemärkt livsmedelsproduktion kommer att orsaka värdssvält. Fenomen som livsmedelsval, skyddstullar och fördelning hoppar man bekvämt över. Det sorgliga är att så många tycks gå på det. Jag efterlyser fortfarande det Golden Rice http://en.wikipedia.org/wiki/Golden_rice som de stora företagen som Monsanto och Syngenta använde som argument för GMO.
Och som jag nämnt förut: Det är extremt farligt att stirra sig blind på kortsiktiga stora skördeuttag. Saudiaarabiens gröna revolution med påföljande jordförstörelse och vattenbrist kan tas som ett avskräckande exempel. Eller för den delen: Vattensituationen i kalifornien som Marc Reisner beskrev redan i Cadillac Desert, 1986.
Jag är inte för att all mat ska odlas ekologiskt överallt men de ekologiska producenterna behövs för att visa vägen, skapa opinion och utöva påtryckning. De ska inte ta två steg tillbaka och räcka ut handen till industrin och det konventionella jordbruket. Det vore katastrofalt för utvecklingen.
Jag tycker att ett stort problem i debatten om ekologiskt är att man hänvisar till konsumentmakten. Det blir uppenbart när jag läser den här diskussionen att det är fullkomligt orimligt att räkna med att konsumenterna ska vara så pålästa nog för att kunna axla ett ansvar för produktionsvillkoren. Jag tycker att det vore rimligare att låta forskning vara vägledande för vettiga regelverk för odling och matproduktion.
Lisa, jag menade förstås länken inkluderat kommentarerna. Man lär sig mycket, frågetecken rätas ut och nya tillkommer.
Ja, jag missade debatten när ni diskuterade den gången. Det var ett år med småbarn och extremt mycket jobb samtidigt.
Men det är knappast en debatt som har ett slut.
Jag tror ingen på allvar tar argumentet att ekologisk odling orsakar världssvält, det vore ju absurdt. (Till och med Marit Paulsen, i vars mun de orden lagts, säger ju att det är fel.)
Min önskan är att vi i debatten i Sverige även tänker på konsekvenser globalt när vi handlar lokalt. Livsmedelsproduktion och livsmedelskonsumtion är en global fråga.
Som Emil O skriver: ska man handla ekologiska livsmedel från Långbortistan eller närodlat, med positiva konsekvenser för svensk näringsliv och öppna landskap? Quinoa från Bolivien som ger det landet ett positivt handelsöverskott eller matevete från Saltå Kvarn? Bananer till barnen om det är den enda frukt de äter – eller tänka på de hemska arbetsförhållanden arbatarna i en bananodling har?
Min privata utgångspunkt är att man kan inte göra absolut ”rätt” i alla lägen, men målet måste vara att göra ganksa mycket ”rätt”. Det gäller bara att klura ut vad det innebär. Och ja – till det behövs självklart all möjlig forskning, både gällande ekologi och storskalig effektivitet, långsiktiga konsekvenser, ekonomiska analyser. Det behövs politiker som kan ta till sig även oangenäma budskap och handla efter dem, och så behövs det att vi normala konsumenter funderar och debatterar.
(Jag är lite trött efter en krävande dag, hoppas tanken går fram.)
jag tror att det viktigaste är vad man konskevent väljer bort. Det finns många alternativ som är bra på olika sätt. Och det finns alternativ som är urusla.
Att märka ett salladshuvud med hur många mil den färdats är ju fullständigt ointressant. Om man nu tror att våra koldioxidsläpp skulle ha någon betydelse för klimatet så är det väl hur mycket koldioxid som den har orsakat på vägen hit. Och, vad jag har hört, om man packar lastbilen full med sallad så orsakar varje enskild salladshuvud mindre koldioxidutsläpp även om den transporteras hit 400 mil från Spanien, jämfört med när konsumenten kör en mil med egen bil från sitt hem till butiken och köper det där salladshuvudet. Jag har inte kunnat få bekräftat att ovanstående stämmer, men det borde ju gå att räkna ut. Är koldioxidutsläppen per kilo vara så låg även vid långa transporter så är ju allt tal om närproducerat nonsens.
Jättebra artikel Gunilla, som belyser det svåra valet. Men det finns ju flera orsaker att handla lokalt, än just klimat- och miljömässiga. Säger jag, som är jättedålig på att handla lokalt.
HeMo:
Just det, Bill McKibben tar upp dem:
”Godare mat, glädjen i att lära känna sina livsmedelsproducenter och att bidra till en levande landsbygd…”
Tyvärr hittar jag inte min gamla intervju med honom för Ekolådan på nätet, så jag kunde inte länka till hans mer utförliga citat.
Som Lisa tipsat om på Twitter så skriver nutritionistgurun Marion Nestlé om liknande tankegångar:
http://www.foodpolitics.com/2009/05/food-miles-do-they-matter
”…the benefits include more physical activity, “social capital” (the conversations and other transactions between consumers and farmers), income that stays in the community, and – not least – food that is fresher and tastes better
(—) building and preserving communities.”
Och smaken på varorna då? Hur smakar de ekologiska tomater från Holland jämfört med oekologiska från Gotland?
Lidbom. Vad gäller smak har i regel variablerna sort/friland/växthus/kvist/mognadsgasning/mognadsgrad vidplockning mer inverkan.
De ekologiska på Gotland har kanske mer smak ett par veckor om året.
Om jag bara kunde få tag på ekologiska från Sverige i min ICA skulle jag inte behöva fundera. Men jo som Lisa säger varierar smaken vida till och med i samma påse från både Holland och Sverige. Sen var det faktiskt morötter, men det är iofs mindre viktigt.
Det här inlägget var något av det bästa hittills som skrivits på Taffel. SIK har forskat en hel del på hur transporterna påverkar vår miljö, och kontentan är precis som i artikeln att den ofta är väldigt liten i förhållande till jordbrukets påverkan.