Påskmat på svenska? Sill! Julmat på svenska? Sill! Midsommarmat på svenska? Sill!
Tänker på det här med påsken och maten. Snackar med mina kockbekanta och andra matglada vänner och kommer fram till att alla skall göra antingen A) en middag med lammstek eller B) ett buffébord – ”ungefär som ett julbord”. Gemensamt för dessa bägge menyförslag är att de brukar innehålla något slags silltallrik i början av måltiden. Och jag ryser.
För jag tänker ”varför firar vi svenskar alltid våra största mathögtider med samma mat”? och kanske snarast ”…och varför då med potatis och sill, som ju alltid varit ‘fattigmanskäk’?”
I och för sig – det sägs att det faktiskt är där folk är fattiga som man har förstånd att lära sig laga mat på riktigt. Att just själva bristen på pengar gör att man måste lära sig att ta tillvara alla bitar på det man äter. Att lära sig leva av det man har. Så – om det stämmer är ju ”fattigmat” om inte ”finmat” så i alla fall god mat. Något för gourmander och gourmeter att uppskatta!
Jag tänker på sillinläggningen och tänker på mina egna sillar genom åren. Relativt modesta små skapelser, men som ändå krävt sitt hantverk: Sillen skall lakas ur, skinndras och skäras. Lag skall kokas.
Sillen skall ligga i under några dagar, och sedan alla varianterna – senapssill, vitlökssill… Alla dressingar man måste göra.
Allra bäst tycker jag just nu om min sherrysill. Servera till örtslungad potatis och ett glas riesling, i stället för
ölen!
Testa den, vettja. Och glad påsk!
Krubbs sherrysill
Receptmakare: Jesper Värn
Portioner: 4 stora
Tid: Minst ett dygn
- 400 g salt sill
2 dl ättika
4 dl socker
6 dl vatten
1 rödlök
12 kryddpepparkorn
1 morot
5 kryddnejlikor
1½ dl halvtorr sherry
- Laka ur sillen genom att låta den ligga i ett kar under rinnande vatten i
kanske en halvtimma. - Skinndra sillfiléerna och skär dem i vackra bitar. Låt bitarna ligga i nytt, rent vatten ett tag till.
- Koka upp ättika, socker och vatten. Låt sjuda under lock ca 5 minuter. Låt lagen bli helt klar.Låt lagen svalna helt. (Den kan med fördel stå över natten.
- Skölj av sillen en gång i ett durkslag under vatten, innan den läggs ned i lagen. Skala och skär moroten i vackra bitar. halvera rödlöken från pol till pol, skala och klyfta den. Lägg i lagen. Krydda lagen med kryddpeppar och kryddnejlikor. Låt stå i något dygn.
- När sillen skall serveras – ta upp den med hålslev. Ta någon matsked av lagen med i sillburken/krukan.
- Slå sherry över och låt dra i någon timma.
Jesper är dagiskock och bloggar som ni kanske redan vet på härliga bloggen Krubb.
RSS 2.0
Och då tycker du ändå om sill. Vi andra som inte gör det har roligare påskbord, det tror jag bestämt.
Jamen sill ÄR ju god om den lagas med kärlek. Stora sillburkar är däremot räliga.
Vilket fint inlägg så här på skärtorsdagen. Sherrysillen (med serveringstipset) låter toppen, Hinner jag inte till påsk så gör det inget för det är verkligen inte förbjudet att äta sill till vardags.
Jag förstår essencen av vad detta inlägg vill säga dock tyckar jag att man även kan argumentera i näst intill motsatt riktning. De flesta traditionella högtider i de flesta länder firas med traditionell kost, så som kalkon till både jul och thanskgivning i USA (det finns säkerligen fler exempel).
Sen om vi nu äter sill och potatis 3ggr per år så är det knappast mycket, jag skulle tro att vi äter köttbullar, pizza och hamburgare betydligt oftare än vi äter sill. Sill är ju också fantastiskt gott så jag klagar inte, man må tycka att det är lätt anemiskt att äta samma sak varje år (men nog finns det variation även i ett hårt kontrollerat system, så som variationer av sillen). Jag tycker dock att det är trevligt med traditioner och högtider generellt och tycker även att dom är värda att väna om och bevara. Vi äter så lite svenskt i annat fall ändå, synd men sant.
Men visst är det kul med diskussioner och åsikter som får en att tänka. Angående lågstatus mat och dess svårighet att tillaga så har du en liknande åsikt som min personliga favorit Anthony Bourdain som anser att det är de fattiga som faktiskt verkligen måste laga sin mat med kärlek och finurlighet och som så gör den bästa maten.
Jag var på libansesiskt julbord. Det som serverades där var samma mat som jag brukar äta när jag äter libanesiskt resten av året. Judarna har väl en väldigt specifik påskmat, men det här med att ha specifika rätter för specifika högtider är nog ganska ovanligt över hela världen (har dock inte så mycket hårdfakta på det). Själv kan jag inte få nog av sill och äter det gladeligen båda på högtider och till vardags och jag tycker att det har en given plats både till påsk, midsommar och jul.
Kristoffer, bara snabbt från ”topp of my head”:
Usa – Thanksgiving -Kalkon
Tyskland – Jul – Gås
Östra Europa – Jul – Karp
Frankrike – Jul – 12 (?) efterrätter (osäker)
”Brittiska” länder – Plumpudding, julpudding
Fast sill är nog väldigt nordiskt. Själv förknippar jag inte sill så mycket med specifika högtider som med smörgåsbord generellt. Personligen vill jag bara ha sill på sommarhalvåret. Det är perfekt med sval, lättlagad mat när det är varmt.
Amiechan: Jo – jag älskar sill. framförallt att laga den. Jag lägger in rätt mycket sill, faktiskt, inte minst på jobbet. Både till Midsommar, jul och påsk.
Lisa: Precis!
Sofia: Tack så hjärtligt för de snälla orden! Och glad fortsatt påsk! Och du har givetvis rätt – sill kan man äta (och lägga in) när som helst. Lycka till.
Emil O: Vad roligt att du fått tänka till lite kring mitt inlägg! Och jag tror – som Bourdain (ifall han nu tycker det) att det är viktigt att lära sig laga mat, på riktigt. Att det liksom är så att man – genom att vara ekonomisk MÅSTE lära sig att laga gott och närande!
Kristoffer Lindh: Mmm. Jag tror att det är ungefär som du skriver även i ämnet sill – tidigare har sill ALLTID förekommit på menyn, oavsett vilken dag det är. Numer lagas det mer bara till högtiderna. Det är ju en mattradition som man vill förvalta för ”det har alltid varit så”. Intressant reflektion!
Pipopp: Mmm. Sommarhalvåret är som gjort för att äta sill!
Jesper, roligt att se dig här! Ville bara säga det.
Jag kan ju inte attestera till att Bourdain ”verkligen” tycker så som han säger på TV, men han verkar inte som en sådan slags person som säger en sak och tycker en annan. Jag tycker, personligen, att det är synd att så få verkligen lagar mat på riktigt och att det dessutom ska gå så förbaskat fort. Men så tycker jag ju också om att laga mat och tar mig gärna tid för att göra avancerade saker som tar sin tid, dock ska det sägas att det inte direkt är svårt att göra många mycket enkla rätter och att folk lurar sig själv när dom tror det tar sådan tid.
Jag tror, appropå något nästan helt annat, att om jag någonsin skulle göra en kokbok skulle det vara med en omvänd version av tidernas slagord (som är snabbt och lätt) och som så skulle gå under parollen avancerat och tidsödande (fast kanske i bättre ordalag), men det skulle väl aldrig sälja…
Pia: Oj. Tack. *rodnar* Vad roligt att se att du läser det här!
Emil O: Ptja… Jag skulle i och för sig säkert köpa kokboken. Men ett namn… Hmm… Jag tänker såhär: Italienarna har ju uppfunnit begreppet ”slow food” som motsats till ”fast food”. Kanske ”unconvenient food” i stället för ”convenience food”?
Kan man inte se sillen som en slags minnestund då vi minns och hedrar våra fattigare anfäder? Många traditionella högtidsrätter är ofta just sådana ”minnesmaträtter”.
ilva: Det var väldigt fint skrivet. Tack för den bilden av ”gammaldags mat”.
Unconvenient Food, det skulle vara nått det. Jag tror jag tänker helt tvärt om mot de flesta när det gäller att laga mat, jag tänker helst ”hur kan jag göra det där receptet krångligare, och förhoppningsvis godare” istället för att göra det lätt för mig. Men så tycker jag ju också att det är kul att laga mat.
Emil O: Ja – det är FANTASTISKT roligt att laga mat.
Ett sent tillägg till debatten om huruvida man äter olika rätter vid olika högtider på andra håll i världen eller inte.
Jag skulle nog vilja påstå att man i Polen äter olika maträtter vid olika högtider. Man skulle, från en bild på maten, utan tvekan kunna avgöra vilken högtid det handlade om.
På julafton äter t.ex. man inte kött utan endast fick och vegetariska rätter. Karp är som någon nämnde vanligt.
Men en sak som är gemensam är att sill serveras i allehanda former vid både jul och påsk och gärna däremellan till både fest och frukost. Men jag måste erkänna att jag aldrig sett skymten av vare sig senapssill eller knäckebröd på något högtidsbord. (Även fast man numera kan hitta Vasa-knäcke i de flesta butiker i landet).
Tack, Mary för den utläggningen. Och karp är jättegott!
[...] Hittade även detta inlägg från förra påsken, men det ser ju himla gott ut nu också
så jag tänkte att det får följa med i år också. Det väcker samtidigt en intressant tanke, nu tillhör jag de som tycker att SOS är bland det bästa som finns i ett begynnande sommarlandskap, men jag håller med det är en intressant tanke. Påskmat på svenska? Sill! Julmat på svenska? Sill! Midsommarmat på svenska? … [...]