29 mars 2009
Artikeldiskussion: Berätta allt om din myryra!
Som du läst i artikeln är myran en del av en snudd på oövervinnerlig superorganism. Berätta om dina egna gastkramande erfarenheter, myrkrypningar och utrotningsförsök!
Fler bloggar på Taffel.se
Länklista
Nytt
- Kalvbogen som (nästan) aldrig tog slut
- En djupt känd ursäkt, en temperaturkorrigering och en efterlysning
- Långlagat med Smaskens: Ragu på oxkind
- Degeneration i mejerihyllan
- Artikeldiskussion: Klappar som kluckar
- Renntuns Malmö: 10 under 100
- Krogkritikdebatten: Replik av Erik Videgård
- Konsten att njuta ett ostron
- Artikeldiskussion: Grymta om gris
- Chokladtoppen: I bruna bönors våld
- Halloweenspecial: Ätbar mumie
- Medelmåttornas symfoni
- Kungen och jag
- Vinlistan: Bestseller, tantsnusk eller gäspning?
- Artikeldiskusion: Rökning tillåten
Gammalt
- mars 2012
- februari 2012
- december 2009
- november 2009
- oktober 2009
- september 2009
- augusti 2009
- juli 2009
- juni 2009
- maj 2009
- april 2009
- mars 2009
- februari 2009
- januari 2009
- december 2008
- november 2008
- oktober 2008
- september 2008
- augusti 2008
- juli 2008
- juni 2008
- maj 2008
- april 2008
- mars 2008
- februari 2008
- januari 2008
- december 2007
RSS 2.0Annons
Dom är goda att äta. Svarta myror, helst sockerkanderade.
När grabben var runt tre år hittade jag honom lugn, stilla och liksom fokuserad intill en stenmur. På håll såg jag hur han sakta strök sitt finger längs med stenarna för att sedan stoppa det i munnen.
När jag kommer fram ser jag att han äter svartmyror.
- Lilleman! Inte ska du äta levande myror!ropar den sundhetsivrande modern.
Svaret kommer direkt:
- Men mamma, jag äter inte levande myror, jag dödar dem först!
Hej Jessika,
Är det inte själva sockret som tilltalar dig, egentligen?
En sån behandling av de små liven påminner mig om alla de ”nyttiga” dekokter som munkar föreslagit genom århundradena; de där olika medicinalörter ska malas ner i sprit eller vin för att avnjutas. Trevligt, det medges, men kanske inte så nyttigt i större mängder.
Jag har provat chokladdoppade myror, liksom rostade silkesmaskar, men bismaken av kitin (insektsskelett, sklerotin heter det väl egentligen i oxiderad form) har stannat kvar som en ofräsch påminnelse om att inte alla ”skaldjur” är lika inför våra gommar.
Men de var ju konserverade, vilket kan ha bidragit till den fadda smaken. Nyplockade, feta växtätande larver kanske är mer smakliga. Fast jag tvivlar innan jag provat.
Hälsningar,
Jonas
Hej pipopp,
Mina barn kommer säkert förr eller senare att äta dem också; kanske desperat sedan de lämnat bordet efter någon av pappas ”provsmakningsmenyer”. Jag försöker hålla fanan högt och ibland laga mat med spiskummin, koriander, getost m.m.
Myror avger ju lätt myrsyra som försvar vid hot. En ingrediens som kan förhöja smaken på en enkel limpmacka i skogen, om man håller den över en myrstack. En slags balsamvinäger för den trötte skogsvandraren, kanske
Ha det bra,
Jonas
Faraomyror passar nog bättre in på beskrivningen ”superorganism”, till skillnad mot de flesta andra myror så bildar de dottersamhällen som inte strider med varandra. Dottersamhällen kan vara mycket små, och då blir det väldigt svårt att bli av med alla samhällen när man skall sanera. Faraomyrorna är också mindre än svartmyrorna, och kan vara svåra att se.
Myrsnaps har jag gjort, då var det i och för sig inte myrorna man ville åt utan snarare myrsyran . men vi snapsade (knastrade) glatt i oss myrorna också. Samma princip som limpmackan i skog. Häll lite sirap i en flaska och håll halsen mot en myrstack. Slå över vit sprit i flaskan.
De var rökta först.
Rökta och sedan sockerkanderade. Intressanta smaker.
Hej Jessika,
Rökta, det är vad mina också kommer att bli om de inte ger sig av frivilligt. Honestly.
Så då behöver jag bara plocka fram sockret efter massutrensningen? Tack för tipset att förena nytta med nöje!
/Jonas
Hej Kurt,
Usch ja, faraomyror vill man inte springa på i sitt hem. Men dessa polygyna arter (med flera drottningar, flera hundra i vissa fall) blir väl också definitionsmässigt flera superorganismer (?). Jag tror jag skulle ha oroat läsarna för mycket om jag dragit in dem.
/Jonas
Hej Zelca,
. Breaks the ice at parties.
Intressant snapstips! Det måste provas. Fast man berättar inte förrän efteråt vad man bjudit på, för bäst effekt
mvh
Jonas
Myr-motellen,de där plast askarna med sött och giftigt innehåll är effektiva. Framförallt i när man inte har en aning om var boet finns.
@pippopp, själv åt jag myror i lågstadiet för att imponera på klasskamrater, dom smakade inte så tokigt. Syrliga.
En av mina söner gjorde mer avancerade provmakningar innan han fyllde ett. Han kröp omkring i min mors trädgård och såg nöjd ut, lite för nöjd… det krasade om det han tuggade på.
”Lilla snigel akta dej” är nu ganska kul att sjunga.
Säger som Jonas här ovan. En liten bassäng med havsblått gift hog död på våra kolonier hur effektivt som helst. De försvann helt över en natt.
Faktum är att en av världens allra största organismer anses vara en gigantisk myrkoloni av argentinska myror som kommit till Europa (de är EN organism så länge de alla är i princip genetiskt identiska).
http://tinyurl.com/dfonmx
Haha, känner så väl igen mig i barnens småkryps-mat-kritik ovan från dagis efter att jag frågat när dom antytt att dom haft provsmakning i sandlådan. Myror – ok men inte bra, spindlar – trist, mask – äckligt…
forts. …men det betydde i vilket fall som helst också slutet på den tidigare småbarns-snack-dieten av stenar och pinnar. Så jag antar att det snarare var symtom på ett vidare kulinariskt uppvaknande.
Kurt:
Tack för länken! Förstår inte hur jag lyckats missa detta i min sensationssökande jakt efter forskningsnyheter på nätet genom åren. Den kolonin kommer att få sin egen krönika om den invaderar köken. Där kan man verkligen tala om superorganism. Men i princip tror jag det räcker om invånarna är närbesläktade och 1) det finns en hierarki, 2) arbetet delas upp mellan olika grupper.
Övriga kulinarer:
Jag ska kolla med mina barn om de smakat myrorna. Jag tror det är bra om de får en vidsynt inställning till födoämnen.