Som du läst i artikeln är myran en del av en snudd på oövervinnerlig superorganism. Berätta om dina egna gastkramande erfarenheter, myrkrypningar och utrotningsförsök!

För några dagar sedan publicerades en artikel jag skrivit här på Taffel.se.

Det gav upphov till en hel del diskussion och många reaktioner, bland annat från Anna Billing, en annan av skribenterna på Taffel. Hennes man driver en Ica-butik i Skåne. I en kommentar till artikeln tipsade Anna mig om vissa saker som gjorde att jag kunde forska vidare kring mjölkkriget.

Det gav upphov till en artikel som jag publicerade i vårt nyhetsbrev Foodwire i förrgår, och i ljuset av diskussionen på Taffel känner jag att den här uppföljningen borde komma lite fler till del. Så här kommer en förkortad version av min artikel i Foodwire:

Skånemejeriers återtåg i Coopbutikernas mejeriavdelningar kan bli svår. Coop släpper enbart in den skånska mjölken i back, vilket gör hanteringen till en mardröm för butikerna. Och över hälften av de skånska konsumenterna kan tänka sig att byta butik på grund av mjölkfrågan.

Mejeriavdelningen i en livsmedelsbutik handlar mycket om logistik. Mjölken har hög omsättningshastighet och i nästan alla butiker är mejerikylen utformad så att mjölken kan köras rakt med den vagn som leveransen kommer i från mejeriet.

Detta är nödvändigt för att personalen inte ska tvingas att ständigt fylla på med nya varor.
Coops informationschef Magnus Frisk bekräftar för Foodwire att Skånemejeriers mjölk endast kommer att tillåtas i back:

”Det blir en praktisk hanteringsfråga som butikerna och vi kan lösa.”

I realiteten kommer dock Skånemejeriers mjölk att trängas undan rejält i kylarna. Backarna är betydligt mer arbetskrävande från start till mål, och det är knappast troligt att personalen i Coops butiker kommer att kunna serva kunderna i den takt som krävs med denna manuella hantering.

Personligen är jag lite osäker på utgången av det här dramat. Jag är inte säker på att de skånska konsumenternas lojalitet med det lokala mejeriet räcker tillräckligt långt för att organisera och genomföra en bojkott som blir tillräckligt kännbar för Coop.

Men jag kan mycket väl ha fel. Om inte Arla passar sig, kan man få en skånsk version av Mohammedkrisen, där konsumenterna väljer bort Arlaprodukter bara för att det är Arlaprodukter.

Det visar sig inte minst idag, när Bergendahls kedja City Gross beslutat att ta tillbaka Skånemejeriers mjölk i sortimentet. I rullvagn…

Det är inte bara matlagningstekniken, råvaruhanteringen och själva kreerandet som har blivit allt skarpare på krogarna under de senaste åren. Kockarna har också blivit allt mer analyserande och välformulerade.

Missförstå mig rätt, jag menar inte att kockarna var korkade förr, men däremot så var det inte så många som förmådde att lyfta blicken över grytan och sätta in sin matlagning i något sammanhang. Ville man för tio år sedan ha tag på någon kock i de högre gastronomimska sfärerna som kunde resonera kring varför han eller hon använde just de råvarorna eller just den tekniken just nu, helt enkelt om man behövde en intellektuell kock – då hade man ungefär fyra att välja på: Thomas Dreijing, Karin Fransson, Roland Persson och Melker Andersson.

Jag glömmer aldrig när jag försökte pressa en av landets då främsta kockar om vilka ekonomiska krafter som försökte påverka hans matlagning och fick till svar: ”Inspiration, det får jag när jag vandrar längs havet.” Att olivoljeindustrin, knivföretaget Global, Valrhonachokladen och en hel del andra företag spelade stor roll för vad som hamnade på tallrikarna i slutändan ville han inte kännas vid, eller kanske inte ens hade reflekterat över.

Men det var som sagt var då. I dag finns det gott om kockar som kan analysera tillståndet i det gastronomiska Sverige och i omvärlden. Och det är en oerhörd tillgång när vi nu för första gången kanske håller på att skapa en verklig gastronomi i detta land. Ska vi klara det, måste vi veta var vi kommer ifrån, vad som sker nu och vart vi ska hän.

Skarpa knivar i alla ära, men skarpa hjärnor kommer att vara minst lika viktiga. Och det finns rätt många sådana nu under kockmössorna.

Ann-Helen Meyer von Bremen är frilansjournalist.

En kärleksförklaring av Ann-Helen Meyer von Bremen:

De finns många bra kockar i Sverige, men det finns bara en Mahias Dahlgren. Det som är unikt med honom är att han inte bara lyckas skapa mat som befinner sig på den absolut högsta nivån, utan att han fortfarande kommer ihåg något av det viktigaste med en bra måltid, nämligen att det ska smaka gott. Han lyckas inte bara kittla alla våra sinnen och vårt intellekt när vi njuter av hans kreationer, han pratar också direkt med våra magar.

Visst kan vi sitta där och lägga huvudena på sned och fundera på hur han lyckades marmorera den där tunna skivan sylta på Brosarpskyckling så snyggt, eller njuta av fågelboet med färska bär, men när vi sedan väl äter rätten, blir hjärnan så underbart befriad. Då är det bara kroppen som njuter.

En annan sak som jag gillar med Mathias Dahlgren är att han har humor och ett så distanserat sätt att se på sin mat och sin konst. Han är kocken som kunde servera en ”vänt-korv”, visserligen av gourmetsnitt, men ändå. Eller en rulltårta. Eller som nu, popcorn ur burk med tryffelsmak.

Mathias Dahlgren är också väl medveten om att berömmelse kan gå upp och ner. Och att det framför allt beror på var man befinner sig i världen. Det blev han varse när han blev tillfrågad om att laga en lunchrätt på en personalmatsal i Södertälje. Han bestämde sig för att göra buljongkokt kyckling med rotfrukter, eftersom det skulle vara billigt.
”För dyrt”, sa chefen för personalrestaurangen. ”Det kommer kosta fem kronor mer än vad vår lunch brukar kosta.”

Det spelade alltså ingen roll att en av Sveriges bästa kockar var på gästspel. Fem spänn var för dyrt. Lösningen blev att göra halva antalet portioner av Dahlgrens rätt, 250 portioner i stället för 500, eftersom inte fler skulle vilja betala mera.

Hur det gick? Tja, de första 250 personerna i lunchkön beställde glatt kycklingen. Sedan var Dahlgrens rätt slut och de andra fick hålla till godo med pasta eller vad som nu var alternativet.

Även den gången blev han kung i köket.

Ann-Helen Meyer von Bremen är frilansskribent. Mathias Dahgrens krog med hans namn har just utnämnst till Årets Totalupplevelse i White Guide. På bilden ser ni friterade äppelklyftor från Matbaren.

Äntligen kan nu de kulturintresserade stockholmsborna få tillgång till opera av samma klass som tidigare varit förbehållet de som bor i Bengtsfors, Boxholm, Sandviken och Smedjebacken! En ny bioupplevelse på den gamla fd sunkiga kvartersbion Rio vid Hornstull i Stockholm blev helgens glada överraskning. Den lilla bion har blivit med digitalteknik och i lördags var det premiär för årets succe i digitalbio-Sverige: direktsänd opera från Metropolitian i New York.

I biljettpriset ingick inte bara Madame Butterfly av världsklass utan också  vin och snittar, serverat både i foajén och inne i salongen. Både före föreställningen och i de två pauserna. Och det snålades inte, när alla hade fått sitt var det fortfarande gott om de goda snittarna från Kafe Copacabana kvar på faten.

Jag har aldrig varit på bio där jag kunnat sitta med ett glas vin och njuta av det som sker på duken, men nu vill jag göra om det snart igen.

Du går in på ett café för att fika. Kakdisken uppvisar en konsekvent oinspirerad parad av morotskakor, brownies och muffins. Espressomaskinen vrålar, musiken dunkar och du känner pressen från den snabbt växande kön bakom dig. Din hjärna summerar kakutbudet. Tyvärr äter du mer med ögonen än med hjärnan. Konsekvensen blir följande konversation:

- Vad är det i den?
Ditt svettiga finger smetar lite längs glasrutan framför sötsakerna
- Choklad och vaniljkräm.
- Okej. I den då?
- Blåbär.
- Och i den?
- Äppleåkanel.
- Och i den…..
- Okej då tar jag en sån. Nä, en sån med strössel på.

Den utvalda muffinsen läggs i en handvändning upp på en tallrik. Den stressade cafétjejen glömmer titta dig i ögonen när hon tar betalt. Du sjunker ner på en stol med muffins i den ena handen och en lätt överskvimpad latte i den andra och innan du ens tagit din första tugga av det monstruösa bakverket du har framför dig känner du besvikelsen stiga likt vattennivån i pannrummet på det sjunkande Titanic. Du ser dig omkring och grips av lätt panik. Chokladbollar, morotskakor, dammsugare; ALLA andra har valt en godare kaka än du.

Ät aldrig mer med ögonen. Det resulterar nämligen tveklöst i besvikelse av kolossala proportioner. Muffins av den här proportionen är ett importerat hot mot våra gamla hederliga, oansenliga men ack så saftiga mazariner och chokladbollar, som undan för undan skuffas utom synhåll och göms i skuggan av bakverk stora som elefanter. Minst.

För bakverket i det veckade pappret lovar, strössel och glasyrer till trots, så mycket mer än det kan hålla. Oftast är muffinsen så torr att inte ens en halvliter slarvigt blandad latte kan rädda den. Men såklart fortsätter du äta i jakten på den eftertraktade fyllningen, som när den uppdagas ändå varken är särskilt riklig eller särskilt god. Stålmannen skulle möjligen kunna kringgå den här problematiken med sin röntgensyn men för oss andra förblir fyllningen en dröm. Det andra alternativet är att muffinsen är glänsande och ståtlig men glider som en snigel ner mot magen. Som om hela muffinsen var doppad i något smetigt för att blänka lite när den fotograferas, kanske läppglans. Och all denna frosting. Vad är det för något egentligen? Ingen mandelmassa, ingen smörkräm, ingen färskost utan socker och….luft?

Besvikelsen kanske hade varit hanterlig om den inte hade varit så monumentalt stor, men muffinsen är muterade kakor på väg att utveckla ögon, andningsorgan och en käft full med huggtänder och som bara blir större och större.  En käft som säger ”ät mig” på ett väldigt övertygande sätt. Muffinsen må vara många, men vi är fler och våra munnar är större. Vi kan bomma igen dörren till frostinghelvetet om vi bara hjälps åt, genom att slå ett hårt och skoningslöst slag för den hederliga svennekakan. Därför övar vi nu; alla på en gång, högt och tydligt:

”EN KOPP KAFFE OCH EN MAZARIN TACK! JA, MED MJÖLK.”

Snyggast i stan har en alldeles egen blogg också.