Varje gång jag ska skapa ett nytt recept är jag naivt tvärsäker på att kakan kommer att bli lika perfekt god i verkligheten som den är i mitt huvud. Häromveckan skulle jag göra ett dessertrecept till Ica Kuriren, och blev alldeles till mig när jag kom på hur gott det vore att göra en pannacotta av kondenserad mjölk. Jag vurmar både för enkla recept och för härligt kolasmakande kondenserad mjölk, och tänkte att receptet egentligen inte borde behöva fler ingredienser än mjölk och gelatin. Och så lite smaksättning, och där tänkte jag att syrlig passionsfrukt borde bryta av perfekt mot mjölkens sötma.

Men icke, när jag började experimentera insåg jag att kondenserad mjölk är nästintill bedövande söt, så jag drygade ut med grädde, vilket bara gjorde det hela ännu mäktigare. I små mängder var pannacottan ätlig, men jag var långtifrån nöjd.

Vid nästa försök uteslöt jag passionsfrukten och smaksatte istället med hallon och citron för att göra desserten lite syrligare. Det smakade toppen, men syran i citronen gjorde att mjölkprodukterna skar sig. God smak, men grynig och trist konsistens.

Nu återstod det bara att rådfråga min kollega Lisa Förare Winbladh. Hon tyckte att jag skulle använda crème fraiche för att göra desserten syrligare. Det smärtade mig att utesluta den kondenserade mjölken, men jag gjorde ett försök med crème fraiche, passerade hallon, strösocker och gelatin. Det blev en fullträff, men det smakade inte pannacotta längre. Nej, det hade plötsligt blivit en cheesecake. Fattades då bara att göra digestivebottnar i små portionspajformar och fylla dem med cheesecakeblandningen.

Se där hur en passionsfruktspannacotta med kondenserad mjölk kan bli en halloncheesecake när en idé går från tanke till handling.

Liknande hände med receptet nedan, det började som cookies för att sedan evolvera till vita chokladbollar med lime, via en variant med rostade (läs vidbrända) havregryn. Själv föredrar jag den senare varianten, men Lisa, som inte har mycket till sweet tooth, räddade det tidigare stadiet av receptet till eftervärlden. Lite mindre söta än vad cookies brukar vara, och limen och kokosen gör att kakorna nästan känns lite matiga.

Kokoscookies

Receptmakare: Mia Öhrn

Cirka 20 stycken

• 75 g smör, rumsvarmt
• 2 dl brun farin strö
• 1 ägg
• 2 dl havregryn
• 2 dl (120 g) vetemjöl
• 1/2 tsk bakpulver
• 1 1/2 dl kokosflingor
• Saft och finrivet skal från 2 lime
• 100 g vit choklad, hackad

1. Rör smöret mjukt tillsammans med farinsockret. Tillsätt ägget. Tillsätt resten av ingredienserna och rör ihop till en fast smet.
2. Rulla kakorna till små bollar och lägg dem med jämna mellanrum på plåtar med bakplåtspapper.
3. Grädda i mitten av ugnen i 175 grader i cirka 15 minuter eller tills de börjar bli gyllenbruna.

Vi har ett roterande bakschema på kontoret där vi alla turas om att ta med fredagsfika och bara hembakat accepteras! Färdigköpta kakor, glass, köpetårtbottnar, strössel och karamellfärg göra sig icke besvär. De är fullproppade med tillsatser och konstgjorda smakämnen.

När man vant sig vid ”the real thing” är det svårt att gå tillbaks. Heja hemlagat!  Det finns inget som jag uppskattar så mycket när jag går bort på middag och jag bjuds på hemlagad efterrätt. Då tar jag hellre en förrätt där man skarvat med halvfabrikat, där finns det i alla fall en del ok produkter att köpa i butik eller delikatessaffär.

Efterrätter behöver inte alls vara svåra att göra eller ens ta särskilt lång tid. Jag har några snabba i bakhuvudet som man i princip fixar medan man ändå står och lagar middag.

Blåsta fikon med cashewnötter och vispgrädde är ett bra exempel. Lägg bara torkade fikon i blöt vid 16-tiden, ett par tre per person. Låt dem ligga 2-3 timmar. Klipp ett kryss längst upp i dem, ”ställ” de upp i en smord form och tryck ner en naturell cashewnöt i varje och ställ in i ugnen på 225 grader i 25 min. Servera med vispgrädde. Fantastiskt gott, nästan lite som kola. Och väldigt enkelt.

Det finns faktiskt en färdig produkt, ja ett halvfabrikat, som jag brukar köpa till efterrätt ibland och det är mandelmassa. Om du håller dig till den lyxigaste varianten med 60% mandel, slipper du tillsatser. Det finns mandelmassa som inte ens får kallas det, tror det heter ”bakmassa”. Hemskt va? Det är lite som blockchoklad som inte längre får kallas choklad utan enbart ”block”.

Hur som helst, mandelmassan kan kylas, rivas grovt på rivjärn och sedan kan smulorna stekas knapriga i torr stekpanna. Du får väldigt goda små kaksmulor att strö över skivade apelsiner, fruktsallad och turkisk yoghurt. Smulorna är dryga och håller länge i en lufttät burk i skafferiet. Även de som tror att de inte gillar mandelmassa brukar gilla de här smulorna. Det blir lite härligt knaster till exempelvis mjuka frukter och vispad grädde

Citronskal, citronsaft, päron, lite lite socker och en klick smör samt lättvispad grädde och vips har du trollat fram en Päron Madeleine. Gud vad 80-tal det låter, tänker några av er. Namnet låter väldigt otrendigt, det håller jag med om. Men vänta bara tills ni smakat. Den här efterrätten skapar en särskild stämning runt matbordet. Det blir fest även om det varit en enkel middag i övrigt. Gästerna känner sig uppskattade. Tänk att du lagt ner den här extra tiden på att ge just dem något extra. Att det bara tog 15 min att förbereda (resten tog ugnen hand om) behöver du ju inte berätta.

Päron Madeleine

Receptmakare: Kicki Theander

Tid: 20 minuter

Portioner: 4

• 4 päron (ej alltför hårda)
• skal och saft av 1 citron
• 4 msk strösocker
• 20 g smör
• Till servering:
• 2-3 dl vispgrädde

1. Sätt ugnen på 225°C.
2. Skala och halvera päronen och lägg i en ugnsform. Är man petig kan man ta bort kärnhusen, men det skippade jag.
3. Häll citronsaften över päronen, strö över citronskalet och sockret. Klicka över smöret i små klickar.
4. Baka 10-15 min och ös dem någon gång under tiden. Servera med lättvispad grädde!

Kicki Theander är VD för Middagsfrid som levererar matkassar och recept till dörren. Hon har en egen blogg också.

I det stora landet av överflödiga produkter i väster fångas mitt öga av en märklig produkt på ostavdelningen; den sprejbara osten. Det är en produkt som förmodligen skapats för folket i farten, de som till och med tycker att mjukost tar lång tid att applicera på smörgåsen och letat efter ett kvickare, modernare alternativ. Själva konsistensen påminner om mjukost korsat med sprejgrädde och burken fungerar på samma sätt och lever förmodligen upp till sin slogan ”Makes anytime cheesy time”.

Jag väger burken i handen, noterar att den är en ”excellent source of calcium!”, läser därför med stigande fascination på innehållsförteckningens sakliga uppräkning av ingredienser  och tänker att det jag håller i handen måste vara den produkt som skulle hamna överst om man gjorde en lista av antiekologiska, antinärodlade, antiklimatsmarta, antislowfoodiga produkter. Finns det en mer konstgjord produkt än den här?

Samtidigt inser jag att jag faktiskt måste köpa en burk att bevara för eftervärlden på samma sätt som förpackningar av Raketost numera betraktas som antikviteter, men också för att det är en helt galen produkt. I Sverige har vi haft Krafts American Cheese, där ostskivorna är individuellt inpackade i plast och sedan inslagna i mer plast, tillsammans, som en symbol för industrialiserad galenskap. Vem hade kunna anat att Kraft skulle kunna överträffa sig själva?

För konnässören finns Kraft Easy Cheese Spray i fyra artificiella smaker att välja mellan: Cheddar, Cheddar & Bacon, Sharp Cheddar och American. Jag ska erkänna att jag av ren självbevarelsedrift inte smakat någon av de fyra varianterna men har svårt att tänka mig att cheddar-smaken skulle ha något att göra med smaken av den cheddarost vi känner i Europa, med medeltida vanor från byn Cheddar i England. Nej den smakar nog mer som den kommer från Cheddar, South Carolina. Däremot har jag fullt förtroende för att Kraft lyckats få American att smaka som den ska då American Cheese ju är känd för sin kemiskt tillrättalagda och utjämnade smakprofil.

På väg mot kassan fantiserar jag om hur reklamen för en sån här produkt kan se ut…

”Tycker du att det tar lång tid att hyvla lite ost på morgonen? Är du sugen på ostsmak i farten? Kraft Easy Cheese Spray! Fäster på det mesta! Helt fri från naturliga ingredienser.”

Per Grankvist driver nättidskriften CSR i praktiken.

Bild: Wikipedia GNU-licens

Är semlan en nationalklenod eller en uppblåst bluff? Var finns de bästa och var undviker man skräckexemplaren? Borde vi leta efter historiska semmerecept för att återupptäcka de äkta smakerna? Vilka är de bästa knepen när du gör egna semlor? Ordet är ditt!