Jag kommer ut: ”Det är jag som håller den svenska tantgodisindustrin under armarna”
Jag vet att ni har undrat. Ni kliver in bland godishyllorna, letar efter en fräsig saltlakrits eller en creddig 97%-ig elit-choklad och fastnar med blicken. Tanthyllan: Guldnougat. Alfred Bergs Marzipan-bröd. Co-co. Pigall. Mintchoko-rulle. Fransk nougat. Skotte.
Ni undrar, vad är detta för EU-subventionerade stödköpsprodukter? Ingen sund människa shoppar väl detta nostalgiska mähä-godis? Knappt ens gamla tanter utan tänder?
Nu kommer jag ut! Det är jag som köper dessa produkter! Jag erkänner!
Esteten i mig köper dem för den välgjorda designen som i flera fall är gjord före andra världskriget (Co-co kom 1937).
Nationalromantikern i mig för att bevara de svenska varumärkena som går som en starkt spunnen tråd bakåt i vår gemensamma mathistoria.
Gottegrisen för de barnsliga smakerna. De är ofarliga och välbekanta i munnen. Trots att de är fyllda med obskyrheter som skummjölkspulver och emulgeringsmedel är det godis som jag det smakade när jag var barn.
Visst uppskattar jag att sätta tänderna i en handgjord mandelspäckad Amadei-chokladkaka, men lika gärna – allright, hellre – glufsar jag i mig en skotte med dess mörka choklad, russinbitar och krokant.
Passar utmärkt till whiskey, för övrigt. Därmed är den skotska cirkeln sluten.
RSS 2.0
Jag trodde det var jag och bara jag, som såg till att Skotte ännu lever. Jag har på allvar tänkt ringa och kolla så den plötsligt inte tas ur produktion. Min plan har då varit att köpa upp mig på en pall eller två.
Senast jag köpte en var på en kiosk vid S:t eriksplan. Killen bakom kassas sa bara ”Skotte?”. Då kände jag min ensam.
Är det bara jag som plötsligt ser dem, eller har Skotte-bitarna gjort något slags comeback? Förut fanns de bara på vissa ställen och ibland, nu verkar de finnas överallt. Har inte sett ljuset i Skottetunneln själv, men delade bostad med en Skottefantast för sisådär 10 år sen och då var det nästan kört att få tag på en Marabou-Skotte.
Jag är också en mycket stor Skottekonsument. Problemet är bara att man aldrig vet om den kommer att vara färsk eller inte, tack vare alla chokladsnobbar. Alldeles för ofta har Skotten fått ligga och vänta och vänta på att bli köpt och blivit torr och vitaktig på kuppen.
När jag är bakis ropar hela min kropp efter det lill stycket Pigalle. Är det inte kul att de heter stycksaker?
Skotte är finfin, men jag håller fanan högt för Bridgeblandningen. Det är stil&klass-godis det!
Härligt att Skotte får den uppskattning den förtjänar. Jag har lite svårt för en del av Marabous påhitt men Skotte och några saker till brukar vara klart värda de fjuttiga kronor de kostar.
Ärligt talat har jag nog oftare blivit besviken när jag köpt godis som kostar 10 gånger mer per hekto, men det beror kanske på förväntningarna.
Skotte är en fin och underskattad klassiker. Kul att det är fler som gillar den! Pigall har jag svårt för, tycker att den är för fet. Coco är bara torr tycker jag.
Däremot vill jag flagga för Dubbelnougat som verkligen måste fått ett säljlyft sista tiden med all exponering i butikerna. En kyld Dubbelnougat till eftermiddagskaffet – det är en kick! : )
Jag och min far är trogna Skotte-fans, helt klart en av de bästa av de mer komerciella godisbitarna. Tycker faktiskt att Pigall är rätt trevligt däremot kan man inte äta mer än en, den är så sjukt söt att man får dåndimpen i så fall. CoCo är inte min grej då just cocos inte faller mig i smaken, dock är jag helt med på att dubbelnougat är trevligt.
Oh nej, inte bara du….som synes. En CoCo eller en Dubbelnougat är ju givet i bland. !
Charmig betraktelse, men första gången jag hör om Anton Bergs okände släkting Alfred…
Åh, Petimätern, har du inte upptäckt Alfred Berg?! Lite av chokladens Kjell Brel.
Eller… bara en lapsus scriptae…
Har inte sett Daim nämnas en enda gång!
Den har allt! Dessutom kungens favoritgodis.
Manni
Dajm har naturligtvis inte nämnts eftersom det är ett godis som det stora flertalet av världens befolkning älskar. Det är helt enkelt inte bortglömt eller nördifierat. Jag äter aldrig Skotte, Pigalle eller Coco. Jo Pigalle ibland, det är ett så konstigt lätt godis. Jag föredrar Dajm, Bounty och Snickers i min totala konventionalitet.
Haha! Jag måste bekänna att även jag köper Skotte. Typ ofta. After Eight gillar jag också. Bridgeblandning – jajjamän.
Nästa naturliga steg är att samla servis, bära hatt och ha en påse bröstsocker i handväskan.
Hej alla ungdomar! Snart är ni tanter och gubbar
hela bandet. Får en gammal gubbe undra om Dubbel-
nougat är Marabous. Cloetta har ju en Guldnougat,
som de har ändrat innehållet i, naturligtvis till
det sämre. Den åt jag i min ungdom.
Ahh… dubbelnogat och guldnogat
Jag har inte ätit dom på år och dag. Det brukade vara lite ”lyx i vardagen” och äta en sån och dricka te eller kaffe till. Sen brukade jag iofs må lite illa om man äter en dubbel guldnogat
Det här inlägget kommer sjukt sent, jag vet, men jag blir så nostalgisk när jag sitter och läser dessa kommentarer.
När jag och min bästa kompis var små, brukade vi rasta två av kvarterets hundar, enbart för vårt höga nöjes skull.
Målet var alltid kiosken, som låg på lagom promenadavstånd för de små liven.
Väl där väntade belöning och de visste de (dock ej deras matte och husse) i form av Guldnougat!
Unga och dumma som vi var så förstod vi inte alls hur förödande detta livsmedel kan vara för en vovve.
Vi delade broderligt och systerligt på härligheten och sedan flåsade de ännu fetare hundarna tillbaka hem med oss i släptåg.
Detta höll på under ett par års tid, så jag kanske i alla fall kan anta att vi inte tog livet av hundarna……
Känns åtminstone lite lättare att tänka så.
Jag tycker att det blivit svårare och svårare att hitta Skotte på bensinmackar och mindre kiosker. Jag är beroende av att äta Skotte när jag är ute och kör.
Den är väl inte på väg att försvinna? Den finns inte med i sortimentet på Marabous hemsida så jag börjar bli lite orolig…
Puh, lugnande mailbesked från Marabou:
”Hej!
Vi har inga planer på att sluta med Skotte. Be din handlare att han tar hem skotte.
Med vänlig hälsning
Kraft Foods Sverige AB”