Jag vet att ni har undrat. Ni kliver in bland godishyllorna, letar efter en fräsig saltlakrits eller en creddig 97%-ig elit-choklad och fastnar med blicken. Tanthyllan: Guldnougat. Alfred Bergs Marzipan-bröd. Co-co. Pigall. Mintchoko-rulle. Fransk nougat. Skotte.

Ni undrar, vad är detta för EU-subventionerade stödköpsprodukter? Ingen sund människa shoppar väl detta nostalgiska mähä-godis? Knappt ens gamla tanter utan tänder?

Nu kommer jag ut! Det är jag som köper dessa produkter! Jag erkänner!

Esteten i mig köper dem för den välgjorda designen som i flera fall är gjord före andra världskriget (Co-co kom 1937).

Nationalromantikern i mig för att bevara de svenska varumärkena som går som en starkt spunnen tråd bakåt i vår gemensamma mathistoria.

Gottegrisen för de barnsliga smakerna. De är ofarliga och välbekanta i munnen. Trots att de är fyllda med obskyrheter som skummjölkspulver och emulgeringsmedel är det godis som jag det smakade när jag var barn.

Visst uppskattar jag att sätta tänderna i en handgjord mandelspäckad Amadei-chokladkaka, men lika gärna – allright, hellre – glufsar jag i mig en skotte med dess mörka choklad, russinbitar och krokant.

Passar utmärkt till whiskey, för övrigt. Därmed är den skotska cirkeln sluten.

Man ska inte stjäla knappnålar, silverskålar, bilder, texter eller ens sina kompisars barbieskor. Ändå står jag här … som en recepttjuv.

För ett par år sedan gjorde jag mot min vana en krånglig efterrätt. (Ty sådan är efterrättens kraft – gör du en krånglig en, får du försaka blöjbyte, dammsugning eller huvudrätt.) Förmodligen hittade jag inte på succén själv. Förmodligen följde jag slaviskt någons recept. Förmodligen kommer jag aldrig att hitta tillbaka till källan.

Men inte ska det väl hållas emot mig nu när jag delar med mig så givmilt?

Grädde, glass eller vaniljsås passar till, men behövs egentligen inte.

Vi brukar ha raaptävling efter ätandet eftersom man som mästerraapande barn i skolan har synnerligen hög status. (Musiken rap stavas dumt nog också rap och inte rapp och eftersom man kan ha sådana tävlingar också, måste burp-rapen nog stavas raap.)

Äppelsmofs

Receptmakare: Oklart men formeln usurperades av familjen Bergman

Portioner: 15

Tid: 45 minuter

• 500 g mandelmassa
• 2 1/2 dl socker och
• 1 1/2 tsk kanel och
• 2 1/2 dl vetemjöl och
• 2 1/2 msk pressad citron
• 3 ägg
• 250 g flytande (eller smält, men inte varmt) smör
• 16-18 syrliga äpplen

1. Riv mandelmassan i rivjärn (stora hålen). Blanda den med alla de övriga ingredienserna. Rör ner smöret sist.
2. Skala och storklyfta äpplena och lägg dem på ett smörat ugnsfat.
3. Ringla smofssmeten över. Man kan säkert få den att se ut som taktegel eller marmorerat golv, men jag tycker att ökenlooken funkar fint.
4. Grädda i 175–200 °C i 25–30 minuter.

Lotten Bergman bloggar egentligen här, när hon inte är på vift.

Precis före lön (som man sen önskar hålla hårt i under rådande orostid) passar det bra med storkok och vinbox. Vad sägs om att laga karjalan paisti till helgen?

74852 Château Courac 2006, Frankrike, 249 kr för 3L

Tänk på att vinet finns i beställningssortimentet och behöver beställas. Några dagars framförhållning behövs med andra ord.

Vinet är helt  nytt i beställningssortimentet och ser onekligen bra ut för att inte tala om hur gott innehållet smakar, Det handlar om ett enklare, karaktärsfullt och juste vin. Ursprunget hittar ni i Côtes du Rhône. Lokala druvsorter är syrah och grenache som levererar kryddig, mörk sötfruktig bärsmak. Vinet är mjukt och rikt och passar lika bra att dricka utan mat som till mustig höststek.

Elke Jung är vinskribent och driver sajten Vinbanken.

När jag började matblogga för knappt två månader sedan, måste någon mekanism ha satts igång i mitt minne. Rätter jag inte ätit på åratal dök plötsligt upp, och pockade på uppmärksamhet. De måste ha legat och lurpassat; bara väntat på rätt tillfälle för att hoppa fram och överrumpla mig.

Jag har fått med mig en tradition av vällagad mat hemifrån, och mammas grytor, såser och grönsaksrätter bär jag med mig som grund i min matlagning. Mammas stuvade vitkål; så god till köttbullarna! För att inte tala om stekt fläsk med löksås, eller köttkorv med pepparrotssås.

Jag vidareutvecklar mammas recept utifrån min egen familjs preferenser, och mitt eget sätt att laga mat. Men det finns också rätter som jag helst inte vill förändra. Den största förändringen är ju faktiskt den, att någon annan står vid spisen. Någonstans tror jag att det är omöjligt att till fullo återskapa en annan persons sätt att laga mat. Därmed inte sagt att man inte kan försöka.

Det hände ofta under min uppväxt att jag vaknade på helgmorgnarna och det doftade brynt kött i huset. Mamma stod redan vid spisen och förberedde kvällens måltid. Kanske var det dessa goda nötrullader som förbereddes. De kryddades med salt och vitpeppar, fylldes med bacon och finskuren gul lök, bryntes, och fick puttra i lite vatten i en stekgryta. Köttsaften sipprade ur rulladerna, ned i vattnet, tillsammans med sötma från den gula löken och baconets goda fett och rökiga sälta.

Därefter lyftes de möra små köttknytena upp ur grytan;  vätskan som koncentrerats i stekgrytann späddes med någon deciliter vatten. Den doftande såsbasen reddes så med vetemjöl, och rundades av med vispgrädde. En avsmakning avgjorde om det behövdes något mer – en gnutta peppar, kanske?

Rulladerna serverades med den makalösa såsen och potatis – vanlig kokt, eller pressad. Morot, purjolök, kålrot och kanske lite palsternacka hade skurits ned till tunna stavar, och hastigt förvällts i lättsaltat vatten. Rotfrukternas spänst fanns kvar, och mamma slungade dem med en klick smör innan vi satte oss till bords.

Mammas nötrullader

Receptmakare: Annika Ingemarsson

Portioner: 4

Tid:  1 timme

• 12 tunna skivor nötytterlår
  1 paket bacon
  1 gul lök, skuren i tunna halvmånar
  2 + 1 1/2 dl vatten
• 1 rågad msk mjöl
• 1 dl grädde
• 1 tsk mörk svampsoja
• salt och vitpeppar
  smör till stekning
• Till servering:
• Lingonsylt
• Kokt potatis
• Lättkokta rotsaker med smör

1. Se till att köttet är rumstemperat. Halvera löken, skala den och skär i tunna halvmånar. Salta försiktigt på köttskivorna. Strö på aningen vitpeppar på köttet och lägg på en halv skiva bacon och några tunna halvmåna lök. Rulla ihop rulladerna, och fäst ihop dem med tandpetare eller mindre bitar av grillpinnar.
2. Bryn rulladerna i smör i en gjutjärnspanna, tills de fått vacker färg. För över dem till en stekgryta. Häll i två dl vatten, och låt innehållet koka upp under lock. Sänk temperaturen, och låt rulladerna småkoka i upp till 45 minuter.
3. Lyft upp dem ur kastrullen, och tag ur pinnarna. Späd skyn i grytan med 1 1/2 dl vatten, och låt koka upp. Vispa ner mjölet, och späd ytterligare med knappt 1 dl grädde.
4. Smaka av med salt och peppar, och häll i en skvätt kinesisk soja för en vackrare brun färg.

Möter du en person med stirrande blick och ett nedklottrat anteckningsblock i handen på en tågperrong, är chansen stor att du råkat på en trainspotter. Möter du samma person i skogen är sannolikheten hög att det är svampplockning på gång.

Svampplockare är ett besatt släkte, och alla som ännu inte funnit allt är beredda att genomgå en hel del för att finna sin heliga graal: svampen som man aldrig tycks hitta och som man föreställer sig skulle kunna lugna det klappande hjärtat. Fram till i år var min heliga graal den svarta trumpetsvampen. Lyckligtvis blev 2008 ett mycket gott år för svart trumpet, så även för mig.

Svampälskarens lasagne

Receptmakare: Peter Jägerbro

Portioner: 2 portioner

Tid: 30 minuter

Den här lite pyssliga lasagnen ramlade ut när jag ville maximera svampupplevelsen. Tanken är att inte krydda svampen utan att låta den få blomma ut på eget håll i en gräddig sås. Man bygger sedan lasagnen direkt i tallriken på en tomatkompott som är distinkt syrlig och kryddad med svampens vänner, för att både matcha och mota den rena, goda men lite jolmiga svampsåsen.

Receptet går enkelt att anpassa till andra svampar. För t.ex. trattkantarell byter man dragonen mot timjan istället. För blomkålssvamp kanske man väljer rosmarin. Dragon till svart trumpetsvamp valde jag för att matcha den där djupa, obestämda aromen hos svampen som vissa liknar vid högprocentig mörk choklad men som hos mig leder tankarna till fårdynga på behörigt avstånd.

• Svampsås
• En näve färsk svart trumpetsvamp, rensad och grovhackad (eller smakmässigt motsvarande mängd torkad och blötlagd svamp).
• 2 dl vispgrädde.
• 2 dl god kycklingbuljong.
• 1/2 dl torr sherry eller madeira.
• salt, nymald svartpeppar
• smör

1. Stek svampen i smör på medelvärme tills den mjuknat och vattnat ur sig. Höj värmen, slå i sherryn/madeiran.
2. När den kokat in, slå på buljong och vispgrädde och sänk värmen igen. Låt stå länge och bara precis sjuda och reducera. Slå i en skvätt vatten då och då om det kokar ihop för snabbt.
3. Smaka av med salt och peppar först när såsen reducerat klart.

• Tomatkompott
• 10 körsbärstomater, kvartade.
• 1 tsk torkad dragon.
• 1 msk tomatpuré.
• 1 msk vitvinsvinäger.
• salt, nymald svartpeppar, socker.
• olivolja till fräsning

1. Stek tomatpurén i olivolja utan att bränna den, under omrörning, tills den blivit mörkröd och börjat dofta. Släng i tomaterna, dragon och vinäger och koka ihop bara några minuter, så att tomaterna inte kokar sönder helt.
2. Justera syran med socker, kompotten skall vara lite syrligare än vad som smakar riktigt njutbart i sig. Salta och peppra efter smak.

• Pasta
• 100 g durumvetemjöl
• 1 ägg
• 1 nypa salt
• Vatten vid behov.
• (Eller vilket favoritpastarecept ni nu har)
• Till servering:
• Svampsås
• Tomatkompott
• Nyriven parmesan

1. Kör snabbt ihop i matberedare, stänk i vatten om pastadegen inte går ihop. Arbeta samman, plasta in och lägg i kylen en timme för att vila.
2. Tag ut ur kylen en stund innan bearbetningen. Använd din pastamaskin och bearbeta pastan ordentligt innan du börjar köra den så tunt som möjligt.
3. Förbered lasagneplattorna, som skall vara ca 13×13 cm. Koka upp lättsaltat pastavatten vid sidan av.
4. Bygg lasagnen direkt på varma tallrikar med kokta lasagneplattor (de tar bara nån minut i kastrullen). Bred ut en god sked tomatkompott i botten, lägg på en platta, varva sedan med ett tunt lager svampsås och plattor. Riv  parmesan mellan plattorna

Peter Jägerbro är, som ni märker, svampnörd. Ni träffar honom och hans medberoende på Svampguiden.