10 september 2008
Artikeldiskussion: Gurkörten som tog över
Har du också invaderats av snudd på oätliga växter? Vad tycker du om gurkörten och Grüne Soße? Släpp loss i vår diskussion!
Fler bloggar på Taffel.se
Länklista
Nytt
- Kalvbogen som (nästan) aldrig tog slut
- En djupt känd ursäkt, en temperaturkorrigering och en efterlysning
- Långlagat med Smaskens: Ragu på oxkind
- Degeneration i mejerihyllan
- Artikeldiskussion: Klappar som kluckar
- Renntuns Malmö: 10 under 100
- Krogkritikdebatten: Replik av Erik Videgård
- Konsten att njuta ett ostron
- Artikeldiskussion: Grymta om gris
- Chokladtoppen: I bruna bönors våld
- Halloweenspecial: Ätbar mumie
- Medelmåttornas symfoni
- Kungen och jag
- Vinlistan: Bestseller, tantsnusk eller gäspning?
- Artikeldiskusion: Rökning tillåten
Gammalt
- mars 2012
- februari 2012
- december 2009
- november 2009
- oktober 2009
- september 2009
- augusti 2009
- juli 2009
- juni 2009
- maj 2009
- april 2009
- mars 2009
- februari 2009
- januari 2009
- december 2008
- november 2008
- oktober 2008
- september 2008
- augusti 2008
- juli 2008
- juni 2008
- maj 2008
- april 2008
- mars 2008
- februari 2008
- januari 2008
- december 2007
RSS 2.0Annons
Myntor har en tendens att ta över totalt. Dessutom är de rätt svåranvända i större mängder.
Av någon anledning vägrar våra myntor att sprida sig så där härligt odrägligt, så vi har med jämna mellanrum fått handla mynta för att klara sommarens Mojito-konsumption (även barnen älskar en alkoholfri variant). Och gör man tabouli då och då kan man göra av med i princip hur mycket mynta som helst faktiskt. Citronmelissen däremot självsår sig överallt och det finns gränser för hur mycket efterrätter man kan dekorera…
Jag har också en mynta som i början visade imperialistiska tendenser men när gurkörten började visa musklerna blev den genast mycket spakare, trots att de inte ens är i samma kruka. Nu ser myntan döende ut. Känns lite som en plantvärldens motsvarighet till kalla kriget, snart har väl myntan delats upp i en massa oberoende underarter där några få blad blomstrar genom att kränga den vissnande majoritetens smakämnen till andra örter.
Gurkörten självsår sig också hejvilt. Har man haft den en gång i trädgården så kommer den garanterat tillbaka året därpå i flerfaldig upplaga. Tur då att bladen är så karaktäristiska att de är lätta att hitta och rensa bort.
Jag försökte förgäves odla gurkört på balkongen i år men det gick verkligen inte, trots öm omvårdnad – plantorna blev totalt uppkäkade av bladlöss (något som aldrig har varit ett problem för samma plantor ute i rabatten).
Oregano – såväl vanlig som chilioregano – har däremot funkat bra flera år i rad. Så är den ju också en myntasläkting.
Årets på-vinst-och-förlust-försök med ananassalvia föll också väl ut. Nästan för bra; den är verkligen svåranvänd i större mängder… nån som har några tips?
Gurkört funkar jättebra i grüne sosse (grön sosse!?) men den går även att stuva. Den är ju ganska mesig men det ”lustiga” går över om den förvälls. Jag har haft min trädgård invaderad av både gurkört, kirskål och mynta. Myntan spärrade jag in med bitar av korrugerad plast från altanbygget. Eller så låter man den växa i anslutning til gräsmattan och inte rabatten. För gräsklippningen till högre höjder.
Kirskålen, stuvade jag eller använde (förvälld) för att dryga ut den hemgjorda peston (50/50 basilika o kirs). Det här åt vi mycket av när jag var en fattig student.
Grannarna tyckte att mitt sätt att utrota ogräs var aningen ineffektivt, men de smakade gärna.