Kaveldun: Delikatessen i vattenbrynet.
Med tanke på hur förtjusta vi är i svamp- och bärplockning i det här landet är det lika synd som märkligt att vi inte tar till vara på fler av naturens gastronomiska under, för det finns gott om dem i skog och mark. Dessutom råkar många av dem finnas tillgängliga när svampen inte gör det. Nu i slutet av juni till exempel finns det häggbär att göra mumsigt brännvin eller delikat likör på. Eller varför inte ta för sig av älgörten när tid finns och göra saft av den?
Men nu till ämnet: Kaveldun. Handen på hjärtat, hur många visste att det ens går att äta kaveldun? Inte jag i alla fall, men så fick jag den boken ”Kan man äta sånt?” som listar samtliga ätliga växter i Sverige. Och av denna bok informerades jag om att kaveldun inte bara var ätligt, utan rent av en delikatess. Så jag kände mig tvungen att prova.
Sagt och gjort. Jag begav mig ut i spenaten och plockade några unga honblommor (det är de som ser ut som cigarrer, hanbblommorna är det där fluffiga ovanpå). Blommorna ska vara så¨gröna som möjligt. Väl hemma kokade jag dem i rent vatten i tio minuter och åt dem sedan med smör och salt.
Hur smakade då kaveldun? Var det någon smaksensation eller vara det bara blaha blaha? Om jag beskriver smaken som en blandning av grön sparris och kronärtskocka så kan ni nog anta att jag tyckte att det var i det närmaste himmelskt gott. Konsistensen var luddig och rolig, ungefär som man kan tänka sig konistensen hos kokt kaveldun. Det blir sannerligen inte sista gången jag äter kaveldun och jag hoppas att er första gång blir snart.
Kristoffer Lindh är deltidsmatnörd och bloggar i vanliga fall på Ung farbror.
RSS 2.0
Jag är egentligen inte tillräckligt långt kommen i mitt matnörderi för att äta bekanta underligheter som den här. Men eftersom detta är billigare och mer lättillgängligt (?) än fårtestiklar, fois gras och fugu så kan jag lika gärna ta det i den ordningen.
När är kaveldun grön och i säsong?
Adam: Börja med bräss. Du kan följa receptet på pankopanerade testiklar som du kan söka bland recepten. Jag vet inte var du bor men Vi Hornstull har ofta lammbräss som är gudagod.
Jag är galen av avundsjuka för jag har aldrig ätit kaveldun. Men i boken Kristoffer nämner så står det att man kan använda frömjölet och ha i sockerkaka. Wow!
Det här var det mest spännande på länge! Ska testa snart…
Jag var ute och tittade och tyvärr börjar kaveldunen på de flesta ställen i Stockholm bli alldeles för bruna. Men jag väntar med spänning på att baka på frömjölet. det ska bli alldeles gult står det. Jag tycker att alla som är intresserade av vilda matväxter borde skaffa boken jag tipsar om i inlägget, och jag tycker att alla borde vara intresserade av vilda matväxter.
Annat vilt mattips: Snart borde stenbären dyka upp, det är bökigt att plocka eftersom de växer glest, men smaken är magnifik, som en elegant blandning av röda vinbär och hallon.
Det är glest mellan kaveldunen omkring mig men jag vet ett ställe, ska man våga prova tro?
Det låter ju gott
Karin, det är klart du ska våga prova. Se bara till att de är gröna, inte för att det är farligt annars, det är bara inte lika gott.
Wow, det låter vansinnigt gott men ser… suspekt ut.
Jag har lagt till boken i min önskelista på AdLibris, den kommer införskaffas och nästa sommar kommer jag vara på jakt efter ”omogen” kaveldun att koka.
Det måste jag prova, kronärtskockor och sparris är jag tokig i och eftersom kaveldun dessutom är så lättillgängligt så är det ju ett måste!