Bästa biten: Hjärta
Närmaste tiden är det kött-tema på Matgästen. Vi har bett några köttentusiaster att berätta om sin favoritbit.
De gamla aztekerna åt hjärtat av sina fiender. Med hjälp av en kniv med ett blad av obsidian gröpte de hjärtat ur sina fiender och åt det rått. Förutom fienderna var det många unga frivilliga som erbjöd sig att bli offer till de alltid törstiga gudarna. Hela idén med att äta hjärtat var att få fiendens eller offrets mod och styrka, att äta hjärtat var ett slags nattvard, man blev helig via ett människohjärta.
Jag känner detsamma när jag äter hjärtat av ett djur. Har än så länge testar kor, kalvar, grisar, kycklingar, älg, ren och björn. Hjärtat är en muskel och köttet erbjuder motstånd, det är inte lättsmält föda, det kräver goda tänder. Under medeltiden trodde man att hjärtat fanns i mitten av kroppen och att alla organ cirklade kring hjärtat, kroppens sol i människans kropp. Det krävde stulna kroppar och upproriska läkare att ställa allt tillrätta och sätta hjärtat i kroppens periferi, en aning åt vänster.
Skräcklitteraturen är fylld av vampyrer och varulvar, hjärtat är lockande, där gömmer sig människans substans, blodets sacro sanctorum. Jag äter hjärtat ganska rått, bara in i stekpannan med salt och peppar, ibland kan det ingå i en stor barbecue, där hjärtat grillas lätt.
När jag äter hjärtat av ett djur som har levt lyckligt får jag en del av djurets lyckliga minne. Inga fabrikhjärtan kan ge mig den känslan.
Ana Valdés är egensinnig kulturskribent och samhällsdebattör, du kan läsa mer av henne på Ekopolitan.
RSS 2.0
Rökt renhjärta är min favorit!
En artikel, ur de gamla aztekernas perspektiv, som talar om mod och styrka. Häftigt! Ungefär som när kineser,(särskilt män) redan från länge sedan och fortfarande idag, dricker vin med orms blod i, för mod och styrka. Undrar om Sverige har några liknande (lika häftiga) matkultur/-berättelser, redan från tidigare tid och kanske även tills idag. Tyckte alltid fascinerande med såna matkulturer/- historier. Gillar till ex. bäst att titta på svenska filmer som berättar om tidigare tid, till ex Ronja
. Det berättar om hårdare tider fullt av mod och styrka, som filmen Braveheart också till ex. En annan skandinavisk film jag också fick se en gång handlade om en val och vad det betyder i den hårdare tiden där man måste verkligen spara och äta allting en val kunde ge människor. Det var en så rörande film med hänsyn till hur mycket mat (djur delar) man slänger idag tycker jag. Som att djuret blivit offrat för ingenting.
Därför har jag mycket respekt på blodpudding till ex och har alltid undrat om historien bakom det. Det finns delar i kina särkilt i norra delen där även buddister var tvungen att äta kött, av brist på grönsaker. Med det ses till att nästan allting ska ätas som respekt för djurens liv. Allt eller ingenting. Men man bör inte slänga något som möjligt. Att offra (slakta) ett djurs liv går nästan som någon sort ritual för kineser, som artikeln berättar om astekerna också. Ven/åder symboleserar flod där vi får vatten (blod), lungorna är luft vi andas, hjärtat är sol osv, som boken The secret fan av Lisa See, också nämde om. Därför man slänger nästan aldrig i kinesiska kök. Nästan allting skall gå till användning som mat eller annat.
I kina, man bland annat sauterar hjärta, med soja och lök. Det är gott.
rättelse: respekt FÖR blodpudding…
..men oooh, vad läskigt med vampyrer.
Ibland när det är såna vampyrfilmer, chipser bara ramlar överallt av skräck från min egen skrik. Ha, man får hjärtattack!! Och man vågar inte gå till källaren. Speciellt när min hyresvärde skojade att det finns lik i skåpet där. Det är nog bara en skoj, men efter någon skräckfilm ibland blir det läskigt ändå.
Och har en moster förut som gillar att berätta såna vampyr eller spökberättelser. Ooooh, kunde inte sova hela natten sedan. Men hon bara skrattar när hon har skrämt oss tillräkligt.
[...] på dej! 2008 juli 25 by Patrik Jag har blivit utmanad av Lisa på [...]