Var van Hamada kan allt om palestinskt broderi, han hjälper unga palestinska flickor spridda över alla flyktingforlaggningar, att marknadsföra sina alster. Gamla mönster som kommer fran små byar som försvann 1948, när Israel föddes och tusentals palestinska bonder blev flyktingar i sitt eget land.
— Kycklingar är kvinnornas älsklingsmotiv, berattar Hamada. Ser du den här klänningen? Kycklingar överallt, kvinnorna dyrkade sina kycklingar. De sålde dem för att få extra pengar for att köpa tyg och garn. Männen avskydde kycklingarna:
— Ta bort dem från huset, de smutsar ner, de skiter överallt, de är sjuka.
Men kvinnorna älskade sina fåglar, de gav dem ägg, kött och extra cash. Det är bara kyckling som vi bjuds på under hela vart besök i Palestina. Vi äter kyckling i Ramallah, Bethlehem, Jerusalem.
Kokt kyckling, stekt kyckling, friterad i olivolja, panerad med sesamfrö och nejlika, kokt med ris och potatis, oliver och kanel. Var guide Hamada berättar att det är svårt att ha annan boskap an getter och får i det karga landskapet som har så många stenar.
En legend berättar att Allah gav änglarna uppdrag att sprida stenar over den nyskapta världen. De fick två stora säckar. En av dem tappade en hel säck full med stenar over Palestina, den andra säcken spreds over resten av varlden.
Vi äter pitabrod med zatar och olivolja, dricker vin gjort av salesianska präster i Cremisan. Vi skyndar oss att köpa av vinet, nästa år kommer klostret att vara onåbart från palestinsk sida, omringad av muren som håller på att slutföras och som kommer effektivt att omringa staden Bethlehem från alla håll. Allt förändras men kärleken till kycklingen lever kvar.
Ana Valdés är frilansskribent och skriver även på Ekopolitan.